Det är ni som är de konstiga och jag som är normal

Jag har nåtts av en utmaning som cirklar runt på nätet, som går ut på att man ska berätta 7 saker om sig själv. Det verkar finnas en djup fascination (fascinerande i sig) av kedjebrev, för i varje nytt medium som skulle kunna sprida sådana dyker de upp. Utmaningen påminner mig om något som florerade bland mina brevvänner när jag var tonåring, jag vill minnas att det kallades FB:s eller nåt sånt och var små handskrivna enkäter där man skulle svara på frågor om sig själv och sedan skicka vidare. Hur som helst, det är naturligtvis smickrande att någon vill veta 7 saker om min fantastiskt spännande person så håll till godo:

1. Brev. Som tonåring hade jag massor med brevvänner från hela världen, som mest ett 50-tal på samma gång. Brevskrivandet var väl ett sätt att hantera längtan efter något bortom tillvaron på landet utanför en håla i sydöstra Västergötland, jag hade en världskarta ovanför skrivbordet med knappnålar där mina brevvänner bodde. Av alla dessa brevvänner har jag numera bara kontakt med en. Hon kommer från Indien (det var förresten hennes studentkorridor jag skrev om häromdagen) men bor numera i USA och jobbar med patenträtt. Vi är födda samma dag och jag har just gjort henne besviken genom att meddela att jag nog inte kan ta mig till Washington för vår gemensamma 30-årsdag i mars.

2. Sport. För de som känner mig eller har läst denna blogg tidigare är detta väl ingen nyhet men folk brukar bli oerhört förvånade när de upptäcker mitt stora sportintresse (observera att det handlar om att titta på, inte utöva, sport). Kvinnliga akademiker ska tydligen hålla sig för goda att bry sig om sådant. Jag börjar alltid med sportdelen i tidningen och hinner oftast inte så mycket längre (se punkt 6). Det bästa med vintern är att krypa upp i soffan och se skidåkning på helgförmiddagarna: de har det kallt och jobbigt, jag har det varmt och skönt.

3. Rymden. I tillägg till Europas huvudstäder och den svenska kungalängden lärde mig även farfar solsystemets planeter, vilket lade grunden till det stora astronomiintresse jag hade som barn. Än i dag finns det fÃ¥ saker som kan fÃ¥ mina ögon att glittra som bra science fiction. Jag är väldigt förtjust i Star Trek (vi kan diskutera det där med ”bra”) och känner en dragning till Vulcan. Logik framför känslor vilken dag i veckan som helst.

4. Тётя Иванка. Jag hajade visserligen till när en bekant i Kiev presenterade mig som тётя (tant) för sin 6-åriga son, men det är ju bara att erkänna att det är en bra beskrivning. Jag gillar foträta skor, hushållsarbete och stickning. Förresten finns det inget som är så gulligt som tanter, särskilt om de är ryska och har många medaljer.

5. Göteborg. Jag höll på att börja lipa av hemlängtan när några av mina studenter presenterade sitt projekt som utspelar sig vid Röda sten. Efter att i många år varit ganska ljumt har engagemanget för min barndoms lag IFK Göteborg blivit allt starkare. Jag lyssnar troget på Språket i P1 varje vecka för att få höra Lars-Gunnar Anderssons klingande göteborgska. Av samma skäl kastar jag längtansfulla blickar på herr Strömbergs serie med italienska matvaror (fast de lär väl knappast prata) och har till och har satt upp Glenn på listan över tänkbara namn i fall jag någon gång skulle få en son. Kärleken växer med avståndet. (Det är naturligtvis inte ett dugg logiskt, jfr punkt 3)

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=WqSBfBv2TWc&hl=en&fs=1]

6. Simultankapacitet. Jag har förmodligen världens sämsta simultanförmga. Jag kan inte äta frukost och läsa tidningen samtidigt, kan inte gå och röka eller följa med i ett samtal om det är en tv påslagen i rummet. Enligt i princip alla stereotyper som vad som kännetecknar manligt och kvinnligt så är jag man.

7. Språk. Jag är inte bara trogen språket-lyssnare och sjukt fascinerad av norska dialekter. Jag är dessutom en glödande språkpatriot, eller det bör kanske bättre benämnas nordist, redo att slå engelskan på käften varhelst den visar upp sitt fula tryne. Jag höll på att kasta mig på telefonen till granskningsnämnden när jag hörde reporten prata engelska i Helsingfors i P1 morgon, blev högst upprörd när den isländska statsministerns utmärkta skandinaviska textades på Rapport häromdagen och kunde av princip inte se färdigt konserten när Okkervil rivers danska förband körde mellansnacket på engelska. Chockerad räcker inte till för att beskriva min reaktion när jag hörde en försäljare snacka engelska med en norsk kund. (Stockholmare, pft.) Jag vrider mig i plågor när jag hör taffliga sportintervjuer där det är tveksamt om den som intervjuar eller intervjuas pratar sämst engelska (därför är Peter Jonsson, hans bedrövliga tyska uttal till trots, min hjälte). Jag tycker kort sagt att det globala pidginspråket ESL (English as a Second Language) är en styggelse. Jag skiter fullkomligt i om att det underlättar kommunikationen. Jag hatar det. (Även här kan skönjas en viss motsägelse med punkt 3.)

Eftersom detta förmodligen är det närmsta en personporträtt-intervju jag kommer att komma, vill jag pÃ¥peka att i den lilla faktaruta som brukar ackompanjera sÃ¥dana ska det stÃ¥ ”Familj: man och astmatisk katt”.

Verklighetsflykt

Övernattningslägenheten som jag delar med en kollega är en ganska deprimerande syn. Kylskåpet luktar skumt av kvarglömda matrester och är för jämnan ganska tomt. Kaklet i kök och bad är gräsligt. Det finns ingen klädhängare i hallen eller upphängningsanordning för taklampa i det ena rummet. Möblerna, som är lite för få för att det ska se riktigt möblerat ut, kommer i huvudsak från döda släktingar. Förutom tältsängen som min kollega köpt till sig själv då. I ett desperat försök att få det lite mer hemtrevligt innan vår tillfälliga australiensiska inneboende skulle komma nålade jag fast en massa planscher på de stenhårda väggarna (med varierande framgång). Vi har enträget bett henne att inte döma Sverige efter vår lägenhet. Desutom innebär nyss nämnda australiensiska inneboende att jag för tillfället bor på en luftmadrass. Det är, kort sagt, inget ställe jag längtar till.

Samtidigt ska jag erkänna att det har sin charm att sitta i en väldigt ostylad lägenhet och dricka folköl till alldeles för sent och diskutera vilka som är de fem bästa banden i världen (vi är överrens om the Clash.)

Jo, det är ju november

Drog just upp persiennerna – och ångrade mig i samma ögonblick som jag gjort det. Det är en stålgrå morgon utanför fönstret. Det ligger snö på det taket och marken; och det regnar. Jag övervägde att släppa ner persiennerna igen och låtsas som om det var en vackrare värld där ute. Två glädjande insikter slog mig sedan:

  1. Jag köpte ett paraply i förra veckan.
  2. Mitt fönster vetter mot öster. (Och 5-vÃ¥ningshuset med loftgÃ¥ngar som jag ser utanför skulle nästan kunna ligga i Ryssland…)

Dagar man minns

Det är FN-dagen idag. Den dag då FN-fördraget (eller kanske heter det bättre stadgan) skrevs under 1945. Men för mig kommer det alltid vara dagen då min farmor dog. Dagarna är intimt förknippade med varandra för jag hade varit och firat FN-dagen med dagis när pappa kom och hämtade mig och berättade vad som hänt. Det var ett stort firande, vilket får mig att undra om inte det här fördraget inte skrevs under 1944 för att farmor dog 1984 är jag helt säker på, och varför skulle man ha firat just 39-årsdagen? I alla fall var vi på skolgården, det var massa folk och jag minns att det släpptes upp fredsduvor. Och att det var häftigt och spännande och stort för en 5-åring. Men dagen slutade i vad som man med en underdrift kan kalla anti-klimax.

Med tanke på hur mycket längre han levde är det väl inte så konstigt att jag minns farfar för hans liv och på hans födelsedag, och farmor för dagen hon dog. Men i 23 år har jag förknippat FN med min farmor. Jag får väl säga att de är mig båda kära.

Hälsning till en farfar som inte längre finns

Kära farfar, det är idag 89 år sedan du föddes. Från så tidigt jag kan minnas såg du ut precis som på bilden (där jag är lite för ung för att minnas något). Det kanske syntes att du blev drygt 20 år äldre, men ändå var du likadan på något vis. Hur länge hängde den där gula tröjan med egentligen? Min bild av farmor är naturligtvis mycket vagare, eftersom den till så stor del baserar sig på just bilder.

Du skulle varit stolt över mig nu säger pappa. Med ryskan, studierna, hägrande titlar… Du kanske hade gillat det ännu bättre om det var jag som suttit pÃ¥ Heidenstamstolen. Fast det skulle förstÃ¥s hellre varit Karlfelt. DÃ¥ hade du kunnat skryta för dina vänner pÃ¥ bokcirkeln. Det gjorde du nog ändÃ¥, och protesterade häftigt om nÃ¥gon uttalade sig nedlÃ¥tande om dagens ungdom.

Jag kan fortfarande räkna upp alla Europas huvudstäder, solsystemets planeter, och kungalängden sen Gustav Vasa. Jag kan deklamera Hjalmar Gullbergdikterna ur minnet. Jag lyssnar aldrig på Ring så spelar vi, så du hade kunnat få brilljera med dina kunskaper.

Det grämer mig att jag aldrig tog mig till Ayers rock som du var så fascinerad av, vem vet om jag någonsin kommer till den delen av världen igen. Men jag kunde ju ändå inte ha skickat dig ett vykort. Jag ska i alla fall försöka se Lenin medan han fortfarande ligger kvar på Röda torget.

Det var inte förrän de senaste åren som jag insett hur ovanligt det är att jag träffade dig nästan varje dag under min uppväxt. Jag och syrran nästan slogs om att få hämta dig till maten, eftersom du alltid hade center-godis i kylen. Tyvärr lyckades inte den politiska kampanjen, ingen av oss blev centerpartister. Det tog mig också lång tid att förstå att du hade ovanligt mycket böcker, särskilt för någon som bara gått 6-årig folkskola. Jag trodde alla farfäder hade ett bibliotek på vinden.

Jag hittade just ett gammalt vykort jag skickat till dig, som jag sÃ¥ att säga fÃ¥tt i arv. Det är frÃ¥n Hvar, skickat i augusti 1998. Bläcket har gulnat. Och förutom att göra mig väldigt sentimental fÃ¥r det mig att inse hur fel den här sentimentala tonen är. Hälsningsfrasen pÃ¥ kortet är , som vanligt, ”Hej din gamla skrutt!”.

Kära farfar, grattis på födelsedagen!

Kram Johanna

Katter och regn

Det började regna i Skövde som jag passerade vid lunch, och här i sydöstra Västergötland har det hÃ¥llit pÃ¥ med jämn styrka sedan dess. Längre österut sköljs visst vägarna bort har jag hört. Och alldeles nyss var det tal om torka…

Stockholms central bevisade för mig att katter tydligen fungerar lika bra som kontaktskapare som hundar lär göra. En äldre man slog sig ner bredvid mig på centralen i Stockholm och började prata om katten tills tåget kom in (en god stund, eftersom jag var där i god tid och tåget var en timme försenat). Trots förseningen klarade katten tågresan bra och jag kan släppa nervositeten jag burit på några dagar.

Rekordtidigt

Årets första dopp idag på Solviksbadet strax efter klockan 18. Tror inte jag badat innan midsommar sen gymnasiet. Uppskattningsvis nästan 20 grader i vattnet, runt 25 i luften. Massor av båtar på Mälaren, utsikt över Hägersten. Och en knapp kvart på cykel hemifrån. Det finns sådant som talar till Stockholms fördel.

Flera år på en dag

Det är visserligen långt ifrån något smart karriärdag, men snart (eller ja, om fem år ungefär) kan jag slippa uppge civilstånd och helt enkelt kalla mig för Dr. Jag är så nöjd att inte ens kattens uopphörliga skrikande kan få mig på dåligt humör.

Prioriteringar

NÃ¥gra kompisar hittade en katt häromdan. De har redan en, kunde vi möjligtvis ta hand om katten nÃ¥gra dagar? Självklart. I onsdags kväll anlände en ganska tufsig och mager men väldigt tillgiven liten kisse. Han kraxar snarare än jamar, och snarkar eftersom han har snuva. Snuvan var ett orosmoment, sÃ¥ tidigare idag förde nämda vännerna mig och hittekatten till veterinären. Som konstaterade rejäl virusinfektion (kattsnuva), massor (”jag har aldrig sett sÃ¥ mycket pÃ¥ en katt”) av öronskabb och munnen full av tandsten. SÃ¥ katten fick avlusas i öronen (gissa vad han tyckte om det), fÃ¥ antibiotika spruta och ohyramedel. Till den nätta summan av 1190 kronor, dessutom tillkommer decinfeceringsspray (och storstädning) för lägenheten, örontvätt och antibiotikatabletter. Han ska fÃ¥ kokt fisk för han är dÃ¥lig i magen. Blir han kvar ska han kastreras, vaccineras, id-märkas, avtandstenas och jag vet inte allt. Det gÃ¥r väl pÃ¥ ett par tusen till. Det är bra mycket mer än vad min hälsovÃ¥rd kostar pÃ¥ ett Ã¥r…