Privatisering och dödlighet

Jag prenumererar på ett antal maillistor och nyhetsbrev som rör forskning om Ryssland och Östra Europa, samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning vill säga men för ett litet tag sedan noterade jag med viss förvåning ett mail om en studie som just publicerats i ansedda medicintidskriften the Lancet.

Studien, som väl bäst kan kallas tvärvetenskaplig, har undersökt den stora ökningen i dödlighet som följde med privatiseringen och den ekonomiska chockterapin efter kommunismens fall i Öst- och Centraleuropa. Dödstalen gick upp med 13 % och de politiska omvälvningarna hade alltså ett högt pris i människoliv. Den dramatiska ökningen i arbetslöshet är enligt studien den faktor som bär störst skuld till dödstalen, den hade en dubbel effekt då arbetsgivaren ofta var ansvarig för hälsovård och social välfärd och människor inte bara blev av med arbetet utan även med det sociala skyddsnätet.

Studien har undersökt 25 länder och det finns stora skillnader mellan dem. I tillägg till skillnader i arbetslöshet och alkoholkonsumtion har studien också kunnat isolera vissa aspekter av de ekonomiska reformerna som hastigheten i privatiseringen som dödligare än andra som kan förklara varför vissa länder klarade sig bättre än andra. I vad som tycks vara ett intressant eko av Durkheims sekelgamla självmordsstudie, fann de t.ex. att i de länder där mer än 45 % av befolkningen var med i någon social organisation som kyrka eller fackförening var dödligheten lägre. (Så var det ju sociologer inblandade också.)

Studien finns utförligare presenterad på Oxford universitets hemsida: Death surge linked with mass privatisation och den som har tillgång till the Lancet kan läsa artikeln här: Mass privatisation and the post-communist mortality crisis: a cross-national analysis