Smultronställen

P1000536

Jag har aldrig sett sÃ¥ mycket smultron som i skogarna runt Gajtolovo/Sinjavinohöjderna. Eller sÃ¥ stora. Bredvid stigen längs SvartÃ¥ns östra strand lyser marken ibland alldeles röd, det gÃ¥r bara inte att gÃ¥ förbi och har man väl stannat kommer man aldrig därifrÃ¥n… Innan hon ska lämna minnesvakten ger sig Jana ut med nÃ¥gra vattendunkar hon kapat toppen pÃ¥ och plockar smultron, hon är borta hela dagen och kommer tillbaka med sÃ¥ mycket smultron att vi undrar hur hon ska kunna bära det.  Det är minst 10 kg. "Till mormor". Tur att hon ska fÃ¥ skjuts till Kirovsk och inte ska gÃ¥ de 6 kilometerna längs elledningarna till hÃ¥llplatsen.

Men i dess överförda betydelse är Gajtolovo/Sinjavinohöjderna långt ifrån något smultronställe. Dels finns det gott om andra varelser som vill hindra dig från att njuta av smultronen. Myggen naturligtvis, och hästflugorna, och bromsarna. Även de finns i större mängd än vad jag sett någon annanstans. Den ryska myggmedelssprayen – den som får oss att hosta och fnysa och rynka näsan och som säkert innehåller något gift som är förbjudet här men som i alla fall gör vistelsen i skogen något sånär uthärdlig – går åt i en rasande fart. (Förra året hade jag med svenskt myggmedel: helt meningslöst). Ja, och så betydligt fler än vad jag är vad vid är ju även huggormarna. Jevgenij Vasiljevitj förmanar oss varje morgon: och så ser ni upp för huggormar. "De tycker särskilt om öppna soliga ställen – sådana där smultronen växer" säger han och spänner ögonen i oss. "Stoppa inte ner fingrarna hur som helst!" Någon av oss ser en orm varje dag, och jag är tacksam över att den ormfobi jag haft sedan barndomen numera är spårlöst försvunnen. (En dag för några år sedan var den bara borta, skumt men skönt.)

Det ska tydligen finnas ännu mer smultron på Nevskij Pjatatjok. Jag vet inte om smultronen speciellt attraheras av ställen där det stod hårda strider. Får de precis som träden sin näring från de döda soldaterna? Är kanske all rost gynnsam för den röda färgen? Är det kanske så att den terräng som kriget skapade passar smultronen bra? Eller är det kanske bara en slump?

Hemma igen hos föräldrarna i en annan skog, lik men ändå olik, funderar jag på att gå en smultronrunda. Tveklöst kommer fångsten att kännas futtig i jämförelse, men eftersom myggorna, bromsarna och huggormarna också är betydligt färre – och de döda soldaterna och rostiga sprängämnena saknas helt – så är ändå de västgötska smultronställena mer njutbara.