”Nu är du känd i hela Ryssland!”

Sent i gÃ¥r kväll fÃ¥r jag ett exalterat meddelande frÃ¥n D: ”Du har säkert redan fÃ¥tt länken frÃ¥n dina kollegor i Ingrija. Jevgenij Vasiljevitj var pÃ¥ Echo Peterburga i dag och nu är du känd i hela Ryssland! Du mÃ¥ste lyssna!”Fnissade tänker jag att D nog överskattar Echo Peterburgs räckvidd. Men blir nyfiken sÃ¥klart, men inte helt förvÃ¥nad. Jevgenij Vasiljevitj gillar att prata om mig – ibland känner jag mig som Ingrijas maskot – och han gör en del medieframträdanden. Dessa är mumma för kulturforskaren i mig, fina ”metadata” där jag med intresse kan analysera hur han vill framställa verksamheten. Delvis är den bilden naturligtvis annorlunda än den innifrÃ¥nbild som jag hÃ¥ller pÃ¥ att bygga upp. Dessutom kan journalister och lyssnare ställa frÃ¥gor som jag inte skulle tänka pÃ¥ att göra.

Det är med anledningen av 70-årsdagen av krigsstarten Jevgenij Vasiljevitj blivit inbjuden till radion, det går att höra hela intervjun som är en dryg halvtimme på länken ovan. Han berättar om sökarbetet, om de 2071 soldater som Ingrija hittat sedan starten för 11 år sedan. Om alla soldater som ligger kvar på fälten och som man mänskligt att döma aldrig kommer att hitta eftersom arbetet började alldeles för sent. Säger att hade man börjat för 50 år sedan så hade man kanske varit klara nu säger han. Han berättar om Anatolij Nikolajevitj som röjde minor på Sinjavniofältet på 1970-talet då de bara lämnade kvarlevorna. Det fanns inga order om att begrava de stupade.

De pratar om historieskrivning, Jevgenj Vasiljevitj tar upp det han menar är falsifiering av historien och svartmålning av det sovjetiska kriget. (Han skulle inte känna igen sig i den västerländska rapporteringen om hur Sovjetunionen skönmålas i dagens Ryssland.) De pratar om de enorma sovjetiska förlusterna. Om hur stora de egentligen var, vilket vi nog aldrig med säkerhet kommer att kunna säga.

Ja, och sÃ¥ pratar han ju om mig. Av nÃ¥gon anledning uttalar han mitt namn pÃ¥ ett helt annat sätt än han brukar. Berättar om hur förvÃ¥nad han var när jag dök upp, och hur ännu mer förvÃ¥nad han blev när jag stannade kvar. Och kom tillbaka. Att jag har blivit en ”neplochoj poiskovik” (inte sÃ¥ dÃ¥lig sökare).  Han säger att jag berättat om deras verksamhet i Sverige, skrivit artiklar till universitets tidning och tillskriver mig av bara farten felaktigt att ha hittat soldaten Ljosja med skeden. Jag kan nästan höra Vovkas indignerade protester.

Han pratar nu inte bara om mig. Han lyfter fram alla utländska kontakter Ingrija har. Engelska Katarina som skriver på en skönlitterär bok, tyskarna som var där i somras och några belgare som tydligen ska dyka upp och göra ett reportage om den ryska själen. För Jevgenij Vasiljevitj är det viktigt att synas. Jag vet att han lyfter fram mig och de andra utländska kontakterna för att visa att till och med i utlandet förstår man att det här är viktigt! Uppmärksamheten utifrån blir ett bevis för sakens rättfärdighet. Och så kan han passa på att ge en känga till den ryssländska staten och bristen på understöd därifrån.