Det vet ju alla, att fotboll är roligare än hockey

20110515630

Idag har jag äntligen fått sett Petersburgs stolthet Zenit på Petrovskijstadion! (Zenit har förresten för en svensk ologiskt nog betoningen på i och uttalas ungefär ziniiiit.) Jag lyckades dessutom pricka in ett toppmöte mot Rubin Kazan! Det har aldrig varit någon som vill följa med förut, men genom Ingrija har jag blivit bekant med ett stort Zenit-fan som även han har svårt att hitta någon som vill gå på fotboll och därför genast bokade in nästa hemmamatch när han fick höra att jag var intresserad.

Motståndet mot att gå på fotboll har två orsaker. Det är för det första dyrt. Våra biljetter, som var långt i från de dyraste, kostade 1400 rubel. Det är ca 350 kronor. Och om man betänker att 10 000 rubel är en förvisso dålig men inte helt ovanlig månadslön så säger det sig självt att långt i från alla kan kosta på sig ett besök på Petrovskijstadion. För det andra har fotboll ett rykte om sig att vara farligt. Zenit har dessvärre bland sin fanskara ökända huliganer med kopplingar till högerextrema grupper.

Någon fara var dock svår att tänka sig där vi satt på den mycket fina Petrovskijstadions soldränka läktare, trots att vi hade blivit kroppsvisiterade ca 10 ggr på vägen dit. Stadion som har anor från 1920-talet men förstördes i kriget och återuppbyggdes 1957–61 kändes närmast idyllisk, relativt småskalig (plats för ca 20 000 åskådare) och med förvånande närhet till spelet. De blå-vit-ljusblå flaggorna vajade och fansen sjöng sånger på kända melodier. Kanske hade det varit annorlunda om det varit något av Moskvalagen på besök, så även ur säkerhetssynpunkt var nog Rubin Kazan det perfekta laget.

Dessutom var det ingen dålig match, bra spel och många mål. Zenits 1-0 på hörna var riktigt läckert. Sedan kvitterar Rubin och det blir alldeles tyst på arenan förutom på bortaläktaren där de ca 20 rubinfansen blir tokiga av glädje. Jag kan inte låta bli att skratta, sektion 6 gapar som ett stort blått hål omgivet av oproportionerligt många poliser där i mitten en liten liten klick dansar vilt och viftar med sina röd-gröna halsdukar. Tillslut blir det 2-2 och Zenit missar chansen att gå upp i tabelltoppen och det är ganska besvikna fans som lämnar stadion.

När matchen är slut demonstreras den ryska förkärleken för avspärrningar. Istället för att tänka att vi har 20 000 potentiella bråkmakare på samma ställe som det skulle vara bra att få iväg, som svenska polisen nog skulle tänkt, är den ryska ryggmärgsreflexen att stänga de två närmsta metrostationerna. Vi får traska i väg till Gorkovskaja ungefär en halvtimme bort.

PÃ¥ tunnelbanan hem har jag fortfarande pÃ¥ mig den blÃ¥vita halsduken som L i ren förtjusning över det svenska intresset för FK Zenik gav mig innan matchen, och plötsligt knackar nÃ¥gon mig pÃ¥ knät där jag sitter och fiflar med telefonen. Jag ser förvÃ¥nat upp. ”Vad blev det?” undrar killen mitt emot. 2-2 svarar jag och killen nickar halvt besviket och stoppar tillbaka hörlurarna i örat.