Jag mötte Lassie, eller jag menar Igor

Img_9561

Ni har kanske sett hans namn skymta förbi här förut, förra Ã¥rets stora ryska youtube-sensation Igor Rasterjajev. Med ett dragspel och en sÃ¥ng om skördetröskor tog han sig rakt in i mÃ¥nga ryska (och även en del svenska…) hjärtan. NÃ¥gongÃ¥ng i augusti small det till och videoklippet inspelat i ett rustikt kök pÃ¥ landsbygden utanför Volgograd som redan hade legat uppe ganska länge har visats lÃ¥ngt över en miljon gÃ¥nger och spridits i alla tänkbara sammanhang. Rasterjajevs släkt kommer frÃ¥n byn Rakovka i Volgogradlänet och han besjunger gärna det enkla livet där, själv är han dock en 30-Ã¥rig skÃ¥despelare frÃ¥n S:t Petersburg. Naturligtvis hörs det röster om att han inte är "äkta". Genomtänkt image eller ej sÃ¥ framstÃ¥r Igor som en vanlig hygglig grabb som hävdar att han inte hade en aning om vad youtube var när hans kompis (som filmade) la upp klippet där.

Själv föll jag pladask redan för sången om skördetröskorna, det är charmigt, begåvat och väldigt väldigt ryskt. Men det var med låten Georgievskaja Lentotjka som Igor tog sig inte bara in i mitt musikbibliotek utan även in i mitt fältarbete. I sången kopplas en resa på tåget i Leningradlänet samman med det organgesvarta band som flickan som sitter mitt emot bär, och de soldater som fortfarande ligger i skogarna som flyger förbi utanför fönstret. Några av de saknade soldaterna får röster, och texten visar väldigt tydligt på spänningen mellan det officiella idealiserade krigsminnet i Ryssland – symboliserat av det organgesvarta St Georgijbandet – och den grymma verkligheten där hundratusentals soldater ligger bortglömda skogarna runt St Petersburg. Det offentliga mantrat "Ingen är glömd, inget är glömt" kan tyckas djupt ironiskt. Föga förvånande har Igor Rasterjajev blivit enormt populär i sökförbandskretsar.

Därför är det kanske inte så konstigt att någon fick idén att ordna en konsert med Igor Rasterjajev under minnesvakten på Sinjavinohöjderna. Under veckorna inför Segerdagen 9 maj ordnas den allryssländska minnesvakten och Sinjavino är ett av de områden dit sökförband från hela Ryssland kommer. Arrangör för konserten är en man med politikerambitioner som verkar ha gjort sökförbanden till sitt medel att nå detta mål. Genom att framstå som dess beskyddare hoppas han nog kunna vinna patriotiska poäng. Alla verkar känna till honom sedan tidigare, ingen verkar gilla honom. Men det är heller ingen som tackar nej när han ordnar sponsring av bröd, konserver och andra matvaror. "Han försöker köpa oss, men vi är inte till salu" skrockar ledaren för mitt förband när vi stuvar in matvarorna i tältet. Och varken jag, eller någon av de andra från Ingrija som är på plats den 3 maj tackar nej till att åka och se Igor när han spelar på Sinjavinohöjderna. Vårt, och de flesta andra förbandens, läger är i Gajtolovo, en knapp mil från minnesmärket. Sagda politikerämne ordnar med transport. 

Det är en grå, kall och fuktig majeftermiddag. Men det regnar i alla fall inte. Det är inte en enormt stor publik som har samlats där på Sinjavinohöjderna, det är det inte. Det är ju mitt på eftermiddagen och många har prioriterat sökarbetet istället. Vi sitter där på kullarna, som egentligen inte alls är kullar utan utgrävda skyttegravar. Igor gör entré med sitt dragspel, och inleder med Russkaja doroga. Han gör precis det där enkla hyggliga intrycket där han sitter rejält påpälsad med sitt dragspel och en termos med te. Han spelar alla sina låtar, de är inte så många, och avslutar naturligtvis med Georgievskaja lentotjka. Han inleder den med att berätta om när han varit ute och grävt med sina kompisar, om sin babusjka som genomlevde belägringen, och säger att sången är "100 % leningradskaja". Mottagandet är högtidigt snarare än entusiastiskt, åskådarna reser sig en efter en. Jag spelar in en högst oprofessionell film på telefonen. (Produkterna från de mer professionella tv-teamen som var där har jag tyvärr inte lyckats lokalisera.)

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=oPX4SXF03zY]

Sedan är hans egna sånger slut, han spelar några covers, sedan på begäran några av sina egna sånger igen och sedan fryser han så mycket om fingrarna att han inte kan spela mer. Istället tar alla chansen att fotograferas tillsammans med Igor och förse sig ur den kartong med skivor som han hade med sig. Så blir han ivägledd till ett läger bredvid där han kan värma sig vid elden, får prata med några journalister och sedan signerar han skivor. Expeditionsledaren Misja som är en vän av stora gester tar en skiva, snittar upp plasten med en enorm kniv medan han tittar på mig och säger att du måste ju få en signerad. Han banar väg genom de som samlats runt Rasterjajev och ber att få presentera Igor för något mycket ovanligt – En poiskovik från Sverige! Som med sina egna händer i går grävde fram en sovjetisk soldat! Inte bara Igor utan alla i närheten vänder sig om med ögon stora som tefat och tittar på utomjordingen (som själv gärna hade gömt sig någon stans). Vi skakar hand, och tillslut är jag nöjdare än jag riktigt vill erkänna med att få en skiva tillägnad "Iogana" (svenska namn är svårt). 

I Ingrijas läger har det spelats Rasterjajev sedan minnesvaktens första dag, men efter konserten hörs han verkligen överallt. Inte en bildörr öppnas utan det strömmar dragspel ur högtalarna. Det är nästan, men bara nästan, som att en viss mättnad börjar infinna sig…

Igor Rasterjajevs hemsida där man kan ladda ner skivan

Med blicken mot öster: Igor Rasterjajev och krigsminnet

Intervju med Igor Rasterjajev i Russkij reporter (på ryska)

Lindrig huliganism: Musiksöndag med Igor Rasterjajev

Charmigt lokal-tv "hemma hos"-reportage på inspelningsplatsen av Kombajnjory (på ryska)

6 reaktion på “Jag mötte Lassie, eller jag menar Igor

  1. Jag läser alla dina inlägg med stor behållning, men kommenterar sällan. Förmodligen är det många fler som gör likadant.

    Visst är Rasterjajev charmig och begÃ¥vad. Men jag blir inte riktigt klok pÃ¥ hur ironisk han egentligen är när han sjunger om ”hyndan Condoleeza Rice” i skördetrödskelÃ¥ten. Även om han skulle vara ironisk (vilket jag är lÃ¥ngt ifrÃ¥n övertygad om) är det nog mÃ¥nga lyssnare som inte uppfattar ironin.

  2. Tack! Det är väl bara att hålla med om att just den textraden inte är den charmigaste. Överlag finns det ju ett patriotiskt eller kanske snarare nationalromantiskt tema som kan vara lite svårt att förhålla sig till, men jag tycker nog han klarar av att hålla sig på rätt sida chauvinismen (möjligtvis med nyss nämna undantag).

  3. Här är en annan video från samma tillfälle, dock inte en proffsvariant, men med hyfsat ljud

    http://ok2net.kz/blogs/klub-pesen-igorja-rasterjaeva/sinjavino-3-maja-doroga.html

    Här är ett program pÃ¥ kanal 5 där han dyker upp 14 min in i klippet. Det lÃ¥ter som han säger att hans mormor hette Tamara Petrovna Suomalainen, vilket i sÃ¥ fall är smÃ¥tt ironiskt, för Suomalainen betyder ”finne”.

    http://5-tv.ru/video/506298/?comment

  4. Ha ha, den videon känner jag väl till! Det är en i mitt sällskap som filmade, det är han som kramar björken pÃ¥ bilden ovan 🙂

Kommentarer inaktiverade.