Premiärminister på besök!

Det är ju inte var dag en premiärminister kommer på besök, så inte undra på att veckans stora samtalsämne på University of Western Sydney har varit att the Gough Whitlam Oration – som skulle ges av ingen mindre än premiärminster Julia Gillard! Eller för att vara ärlig så har det stora samtalsämnet varit att på grund av torsdagskvällens celebra besök så skulle det göras ett allvarligt ingrepp i campusets livsnerv: parkeringen skulle stänga.

Nåväl, billös som jag är var det med odelad förtjusning som jag mottog de biljetter till tillställningen som en kollega här lyckades ordna till oss. Han jobbar en del åt Whitlaminstitutet som är en del University of Western Sydeny. Whitlam? tänker du kanske nu. Gough Whitlam var premiärminister 1972–1975, han kom som en nästan revolutionär virvelvind efter många år av konservativt styre och hann med att bli omvald en gång innan han fick sparken av generalguvernören.  Han valdes efter att ha genomfört Australiens första moderna/reklamiga valkampanj och levde upp till sitt slagord ”it’s time” med att genomföra en hisnande mängd reformer.

Partikamraten Julia Gillard har alltsÃ¥ en del att leva upp till när hon ska prata om ”Walking the reform road”. Whitlam själv är med Ã¥lderns rätt (f. 1916) inte närvarande men det visas en inspelad hälsning frÃ¥n samma dag där han ser mycket pigg ut för sina 94 Ã¥r. PÃ¥ plats är däremot hans fru Margaret Whitlam (f. 1919), som han kallat  ”my best appointment”, och en rad australiensiska kändisar som rockstjärneministern Peter Garrett (Midnight Oil), tidigare premiärminister Bob Hawke, och ”Little Pattie” som sjöng kampanjlÃ¥ten It’s time (och som sitter bredvid Whitlam med kampanjtröja pÃ¥ bilden ovan). De australiensiska kollegorna pekar entusiastiskt ut Tom Uren när VIP-gästerna gör entré. Uren (f. 1921) tillhörde Whitlams innersta krets och var en av arkitekterna bakom hans reformer, när Gillard nämner att han är här gÃ¥r det ett sus genom publiken, det är en riktig laborlegend.

Men innan Julia börjar prata är det en del formaliteter som ska klaras av. Det är inte minst en Welcome to country ceremoni som genomför av de traditionella aboriginska ägarna. Det är ett tal, inga exotiska kroppsmålningar eller danser, i bakgrunden står den australiensiska-, den aboriginska- och torres strait islanderflaggan. Alla följande talare uttrycker sedan sin vördnad till de traditionella ägarna. Och jag kan inte låta bli att fundera på hur bra man har blivit på den här typen av symboliska erkännanden. Bättre sent än aldrig kan man tycka, men på det faktum att urbefolkningen är den grupp i landet som har det sämst ställt lär inte tacktal ändra.

I sitt tal knyter Gillard naturligtvis an till Whitlam som hon kallade en mÃ¥ngbottnad person.  Han lär ha sagt ungefär ”Säger jag emot mig själv? I sÃ¥ fall säger jag emot mig själv. Jag är en stor man, jag kan rymma motsättningar.” Och mest av allt vill hon lyfta fram ”Gough the reformer.” Nej, hon drog inte upp linjerna för nÃ¥gra radikala reformer av det slag som Gough genomförde pÃ¥ sin tid. Istället handlade det om intern partireform och temat ”socialdemokratins kris” känns ju bekant frÃ¥n hemmaplan. Den intressanta skillnaden är dock den att Gillard faktiskt är nyvald sittande premiärminister.

Talet om behovet av förändring av Australiens arbetarparti ska ses mot bakgrunden att labor i New South Wales i helgen gjorde ett katastrofalt delstatsval, det sämsta en sittande delstatsregeringen någonsin gjort. Väntat, men inte mindre förödande sammanfattade Gillard det hela. Därför var hennes tre r rebuild, renew and regain. Med en retorik som känns bekant från diverse olika håll slog Gillard fast att ”we’re the party of work, not welfare”. Om sin skyldighet mot ”everyday Australians” (hör någon ett eko av ”verkligenhetens folk”?) och om vikten att fatta rätt beslut mot country, families and jobs.

Men hon pratade ocksÃ¥ om jämlikhet och rättvisa, om att alla ska ha lika möjligheter. Att städarens dotter ska ha samma rätt till utbildning som advokatens. Om de typiska australiensiska värdena ”mateship and fair go” (som väl även de är tillräckligt flexibla för att rymma hela det politiska spektret.) Det fanns dock i hela hennes tal en underton av ansvar och skyldigheter. När hon pratade om rättigheter nämnde hon ocksÃ¥ skyldigheten att jobba hÃ¥rt för att utnyttja sina möjligheter, att förtjäna sin rätt. Om ALP som ett ansvarstagande parti. ”We happily leave to the greens to be a party of protest, we are a party of government”. Om vikten att hantera den pÃ¥gÃ¥ende gruvboomen ansvarsfullt och vÃ¥ga ta svÃ¥ra ekonomiska beslut.

De två stora sakfrågorna hon tog upp var klimatförändringarna och utbyggnaden av bredbandsnätet. Den koldioxidskatt som regeringen vill införa har fått debattens vågor att gå höga, och imorgon är det planerat stora demonstrationer både emot och till stöd för förslaget. Vad gäller den andra frågan kan jag efter en och halv veckas desperat letande efter internet som är tillräckligt stabilt för att det ska gå att logga in på Linköpings universitets hemsida konstatera att Julia har mitt fulla stöd i denna fråga.

”We are the party of the future, we can’t go back” säger hon. ”I don’t believe in romanticising the past.” Hon avslutar med vikten om att se framÃ¥t och fÃ¥r stÃ¥ende ovationer. Företrädare för universitetet och Whitlaminstitutet hÃ¥ller tackanföranden och sÃ¥ bjuds vi pÃ¥ nÃ¥gra i sanning ”light refreshments” (kex och saft) i ett partytält pÃ¥ gräsmattan utanför.

2 reaktion på “Premiärminister pÃ¥ besök!

  1. Jeg trodde det var Walt Whitman som sa: Do I contradict myself? Very well, then I contradict myself, I am large, I contain multitudes.

    Et av mine favorittsitat 🙂

    • Det verkar som du vet 🙂 Det finns väl tre alternativ. Antingen snodde Whitlam Whitmans citat, antingen brukade han citera det eller sÃ¥ hörde jag helt enkelt fel pÃ¥ Whitlam och Whitman…

Kommentarer inaktiverade.