Hur de ryska frälsarna har det

”Du har inte lust att komma och se hur de ryska frälsarna har det?” frÃ¥gar en av mina bekanta frÃ¥n grävandet som är brandman. FrÃ¥gan är formulerad med en anspelning pÃ¥ min hittills mest legendariska ryska felsägning. ”Har du fÃ¥tt jobb som brandman?” skulle jag frÃ¥ga men lyckades blanda i hop a och i, spasatel (bokstavligt räddare) blev till stor allmän munterhet spasitel och jag frÃ¥gade istället ”har du fÃ¥tt jobb som frälsare?”. Orden är natuligtvis släkt men associationerna ligger en bra bit ifrÃ¥n varandra vilket övriga närvarandes roade fabulerande kring hur han skulle uppfylla sina nya arbetsuppgifter med all tydlighet visade. VÃ¥r stackars brandman lär fÃ¥ leva med tillnamnet ”frälsaren” ett bra tag framöver, men han verkar ta det med jämnmod.

Jag är naturligtvis hemskt nyfiken pÃ¥ hur de ryska frälsarna har det och tackar glatt ja till inbjudan. En annan bekant frÃ¥n grävandet som är elektriker ska dit för att fixa lite säkringar och annat och vi sammanstrÃ¥lar pÃ¥ väg till brandstationen. Om du jobbar pÃ¥ pÃ¥ en rysk brandstation och det blir nÃ¥got fel pÃ¥ det elektriska, sÃ¥ ringer du nämligen inte bara efter en elektriker vilken som helst. I alla fall inte om du har en kompis som skulle kunna fixa det. Utanför ordinarie arbetstid, utanför ordinarie betalning. För i Ryssland tycks ”allt” fixas genom ett komplicerat nätverk av utbyte av varor och tjänster mellan vänner, bekanta och bekantas bekanta.

Medan vi väntar pÃ¥ att vÃ¥r vän frälsaren ska dyka upp sÃ¥ konstaterar elektrikern roat att ingen brandstation han nÃ¥gonsin varit pÃ¥ har haft brandvarnare, försöker förklara skillnaden mellan olika säkringar och proppar samt vad de heter pÃ¥ ryska och förhör sig om vad svenska katter äter. SÃ¥ kommer vÃ¥r värd, elektrikern ger sig att för att jobba med sitt, och jag blir runtvisad. Min misstanke om att han egentligen bjudit dit mig för att han vill skryta för sina arbetskamrater om att han har utländska bekanta bekräftas av det sätt pÃ¥ vilket han trycker pÃ¥ att jag är ”100% svenska” för alla som jag fÃ¥r hälsa pÃ¥. Det är dock tillräckligt spännande med brandbilarna, de stora tuffa verktygen och all specialutrustning för jag utan problem kan bjuda pÃ¥ att vara utställningsföremÃ¥l en stund. Och även ryska brandmän är ganska exotiska för en svensk akademiker…  Eftersom det varit en ovanligt lugn dag med inte en enda utryckning kan de sedan bjuda pÃ¥ kvällsmat i sin matsal och nÃ¥gra vÃ¥gar nästan byta nÃ¥gra ord med den där konstiga svenskan.