Längs Leningradfronten

[slideshow]

Nej, jag har ju inte rapporterat. Om hur det gick med min förfrysningsskräck och skidturen längs Leningradfronten 23 februari. Fy på mig. Jag skyller helt på Steve Jobs, eller vem det nu är som har tänkt ut att man måste ha en miljard adaptrar till min kära dator. Och kanske lite på mig själv som hade tappat bort den adapter jag behövde att kunna föra över bilder från kameran till datorn. Och på Nokia, för vad är det för mening med att lära sig hur man ska kunna maila bloggposter från telefonen under dagens gång när eländet förfryser på två röda sekunder?

Nåväl. Det gick bra, solen sken, det var inte mer än -15 och så länge man åkte frös man inte ett dugg. Jag fick till och med ta av balaklavan efter ett tag. Jag kände ett visst obehag när vi skulle skida på Neva, som hade en ränna med öppet vatten i mitten, men där nära stranden där vi höll oss var nog isen tjock och bra. Det var för övrigt dagens bästa skidunderlag. Annars åkte vi ganska mycket på isiga vägar där spark hade känts som ett betydligt rimligare transportmedel. Det kändes rejält i benen när vi äntligen nådde minnesmärket på Sinjavinohöjderna.