När försvaret blir kulturhistoria

Det kanske är mitt nyvunna intresse för militärhistoria som spökar, men jag blev djupt imponerad av flygvapenmuseet i Linköping när jag besökte det igår. Det var det bästa museum jag varit besökt på bra länge! Mitt tålamod med museer har blivit allt kortare med åren, men där var det högst motvilligt som jag efter drygt två timmars rundvisning gick med på att det var dags att gå över till äta-delen på programmet. (Och med tanke på hur högt prioriterat mat är i min värld så säger det inte lite!) Jag hade med glädje stannat ett par timmar till, hade ju knappt hunnit börja titta på flygplanen!

Flygvapenmuseet har genomgått stora förändringar och är i sin nuvarande form ganska nyöppnat. Målet för omgörningen har varit att förvandla museet till ett kulturhistoriskt museum och rubriken för vår sammankomst var ”När försvaret blir kulturhistoria – vad blir det då?” Kontrasten med det senaste militärhistoriska museum jag besökte, artillerimuseet i S:t Petersburg, kunde inte vara större. Man behövde sannerligen inte vara militärhistoriskt överintresserad för att uppskatta utställningarna, det kanske till och med underlättar om man inte är det. Vi fick höra att en del flygplansnördar varit såpass upprörda över museets omgörning att museichefen blivit mordhotad!

Mest fascinerande var naturligtvis utställningen av DC-3:an som försvann över Östersjön 1952 och bärgades från 124 meters djup 2004. Jag spanade på vrakdelar och uppfiskade föremål och kunde konstatera både en viss likhet med det jag själv grä¤vt fram ur ryska mossar, och att bevarandeförhållandena på Östersjöns botten tycks varit mycket goda, särskilt för läder. Historien om DC-3:an som försvann under en spaningsflygning där man bevakade en sovjetisk flottövning innehåller fortfarande en del olösta gåtor och är i sig tillräckligt spännande för att bära upp en utställning, och det blir inte sämre av att utställningen var otroligt snyggt gjord. (Eftersom utställningsproducenterna är utbildade hos oss blev vi naturligtvis omåttligt stolta.) I den här historien finns också hela kalla krigslogiken finns koncentrerad, det är rätt långt från dagens Sverige där man till och med avskaffat värnplikten. DC-3:an ger också en intressant belysning av de rysk-svenska relationerna, och de enorma skillnaderna våra länder emellan. Man inser hur fredlig den svenska 1900-tals historien varit när ett endaste nedskjutet flygplan kunnat få sådana mytiska proportioner.