Politisk depression

Stranger får mig som som så ofta förr att tänka. Sedan jag läste inlägget Jeg, en sverigedemokrat har tankarna snurrat i huvudet. Ja, det har de naturligtvis gjort ändå sedan valet, men nu snurrade det liksom till lite extra. Och nu har jag så mycket jag vill säga att det nog kan bli både en del två och tre på det här inlägget. I sitt inlägg hävdar Stranger bland annat att hon är glad att sverigedemokraterna kommit in i riksdagen eftersom det innebär att svenskarna inte längre kan sopa problemen under mattan och låtsas som ingenting. Jag kan inte helt komma ifrån misstanken om att det till viss del rör sig om internordisk skadeglädje, men får erkänna att hon har en poäng, för problemen hade nog inte varit mindre verkliga om de fått 3,9% men betydligt lättare att förtränga. Jag ska bekänna att jag tillhört den där självgoda skaran, den som varit glad och tacksam för att Sverige inte har haft ett högerpopulistiskt parti i riksdagen. När vi nu fått ett som dessutom har rötter i nynazism är jag minst sagt beklämd.

Stranger skriver att svenskar verkar ha en ryggmärgsreflex att undervärdera komplexiteten i ett mÃ¥ngkulturellt samhälle. Visst är det lätt att vara för mÃ¥ngkultur sÃ¥ länge det stÃ¥r för exotisk mat eller nÃ¥got annat fluffigt och trevligt, börjar det däremot handla om värderingar och om hur man vill leva sitt liv blir det genast mycket svÃ¥rare. Undervärderar jag själv komplexiteten? Knappast i teorin (som socialantropolog är ju kulturell komplexitet nÃ¥got av mitt raison d’être) men säkert i praktiken. Jag har nämligen aldrig stött pÃ¥ dessa problem som mÃ¥ngkulturen sägs föra med sig. Jag kan ha läst om det i tidningen, men är det nÃ¥got jag har stött pÃ¥ i mitt vardagsliv? Nix pix. Det är kanske en del av problemet: jag känner mestadels välutbildade medelklassmänniskor, fÃ¥ av dem har invandrarbakgrund, jag skulle bli ytterst förvÃ¥nad om en endaste röstat pÃ¥ sverigedemokraterna. Jag har haft enstaka studenter som har en sÃ¥ pass dÃ¥lig svenska eller engelska att de har haft problem med att klara sina studier. Det är dock inget som fÃ¥r mig att tvivla pÃ¥ det mÃ¥ngkulturella samhället, däremot att tänka att alla skulle tjäna pÃ¥ om universitetet höll lite hÃ¥rdare pÃ¥ de behörighetskrav som faktiskt finns.

Min ryggmärgsreflex när jag satt och blev allt mer nedslagen framför valvakan var att jag ville dra till skogs och leka vildvittra ett tag: ”syns inte, finns inte”. Men det gör det ju, oavsett om jag ser det eller ej. Jag inser att sverigedemokraternas väljare lever i en annan verklighet (jag vill dock Ã¥ det bestämdaste hävda att min verklighet är precis lika verklig.) Jag delar inte deras världsbild, och tanken pÃ¥ att det tydligen finns fler sverigedemokrater än vänsterpartister i det här landet är svindlande och skrämmande. Det valmaterial frÃ¥n dem som lÃ¥g nedanför brevinkastet i förra veckan gjorde mig illa berörd. Jag trodde faktiskt att de hade polerat den främlingsfientliga ytan mer än sÃ¥. Att sÃ¥ mÃ¥nga röstat pÃ¥ ett parti med ett sÃ¥dant material skrämmer mig, men det är missnöjesyttring som bör tas pÃ¥ allvar. Jag hoppas dock innerligt att deras intÃ¥g i riksdagen inte innebär att de kommer att fÃ¥ göra problemformuleringarna pÃ¥ det integrationspolitiska omrÃ¥det.

5 reaktion på “Politisk depression

  1. Beklämd var ordet. Dessutom tänker jag rama in citatet ”tanken pÃ¥ att det tydligen finns fler sverigedemokrater än vänsterpartister i det här landet är svindlande och skrämmande”. Det är helt otroligt! Jag är ocksÃ¥ pratglad i detta ämnet sÃ¥ jag kör pÃ¥ här… För att göra en poäng tänker jag öppet säga att jag röstade just pÃ¥ (v). Det är inte min poäng i sig, utan snarare att när det idag (eller var det igÃ¥r?) läckte ut en lista pÃ¥ samtliga som röstat, eller ens visat intresse för (sd) sÃ¥ blev det minst sagt liv i luckan. Givetvis är det inte okej att det läcker ut sÃ¥n information för integritetens skull. Det hade antagligen varit samma debatt om moderaternas anhängare hade läckt ut – med all rätt. AlltsÃ¥, vad jag vill komma till är att en hel del människor i Sverige är smygrasister. Det är ett strängt ord, jag vet. Men jag har träffat tillräckligt med folk som visat sÃ¥dana tendenser att jag kan ta mig friheten att generalisera (dÃ¥ inkluderar jag socialdemokrater ocksÃ¥). Deras uppfattning är den, att det är helt okej att snacka skit om invandrare bakom lyckta dörrar. Jag förstÃ¥r inte hur det har kunnat gÃ¥ frÃ¥n ”det” till ”detta”. Det är möjligt att Sverige släpper in för mycket invandrare, samtidigt sÃ¥ tycker väl jag att det finns mycket annat man kan kompensera pÃ¥ för att ge flyktingar (i ordets bemärkelse) ett tryggt hem i Sverige. Jag minns sÃ¥klart 90-talet och (sd):s rötter, sÃ¥ jag vet, men för att ta ett konkret exempel frÃ¥n idag sÃ¥ visar de ju sÃ¥ tydligt och klart vilka rasister de verkligen är genom att säga ja till invandring inom EU men inte till exempelvis för folk frÃ¥n krisdrabbade omrÃ¥den. Jag kräks lite inombords faktiskt.

    Jag mÃ¥ste förresten inkludera en lite festlig PS. Det är en kille i vÃ¥r [ryska!] teatergrupp som är frÃ¥n Odessa, Ukraina. Vi hade en liten tillkomst allihop för drygt tvÃ¥ veckor sedan och tjötade rent allmänt, men vi kom ocksÃ¥ in pÃ¥ politik. Och den här killen… AlltsÃ¥, störtskön. Han var sÃ¥ övertygad i sin Sverigedemokratiska tro, trots att han själv är invandrare. Fanns inte nÃ¥gon som helst chans att prata honom till rätta. Tillslut visste jag helt enkelt inte vad jag skulle säga. Väldigt skumt läge faktiskt. Aja… Har redan skrivit pÃ¥ tok för mycket!

    Tack för ett bra inlägg.

  2. Interessante refleksjoner, det fÃ¥r meg til Ã¥ tenke pÃ¥ hva jeg egentlig syns. NÃ¥ som raseriet over det ”svenske sjokket” har lagt seg 🙂

    Det jeg tror Sverigedemokratene scorer stemmer pÃ¥ er ikke bare folks fremmedfiendtlighet. Heldigvis. SDs fremgang, som sine nordiske søsterparti, skyldes en evne til Ã¥ sette fingeren pÃ¥ sosialdemokratiets grunnleggende problem: vi har skapt velferdsstater vi ikke har rÃ¥d til legger – bygget pÃ¥ verdier som ikke lenger rÃ¥der. Der medisinen til SD og dets meningsfeller feiler er imidlertid ved Ã¥ utnevne innvandrerne til skurkene, det er for grunn analyse.

    Det er sant at mange innvandrere ikke deler vÃ¥r dyptgripende skam for bistandssystemet. Men poenget er at det gjør ikke ”vi andre” heller. Det er en myte vi holder liv i, at sosialdemokratiets ektefødte barn er hardt arbeidende og har høy moral. I virkeligheten er mange dansker, svensker, nordmenn individualister og sykemeldte skattesnytere som forventer at staten skal stille med sikkerhetsnett. Det handler om modernitet, ikke om innvandring, men nÃ¥r statens sikkerhetsnett ikke er sterkt nok, sÃ¥ er det enkelt Ã¥ peke pÃ¥ ”de andre” som skurkene.

    Sosialdemokratiet(TM) er en historisk anakronisme, en drøm vi kanskje må gi opp, og både venstresiden og sverigedemokrater må slutte å ville skru tiden tilbake. Nostalgien er like sterk på begge sider. Det er på tide å ta den brede diskusjonen om hvordan vi kan skape et godt samfunn for flest mulig, basert på våre faktiske inntekter og på en humanisme bredere definert enn politsk ideologier.

    • Ok, mitt innlegg blir litt politisk, men jeg er dypt desillusjonert som en sosialliberal person som hele mitt voksne liv har stemt pÃ¥ venstresiden fordi jeg deler bekymringen om de høyreekstreme. Det fungerer ikke! Vi mÃ¥ lage noe nytt i midten i stedet.

  3. Jag tror vi egentligen är ganska överens. Och ungefär lika desillusionerade… Jag hade ett lÃ¥ngt stycke om socialdemokrati som jag strök för att inlägget började växa allt för mycket Ã¥t alla olika hÃ¥ll. Kanske Ã¥terkommer jag i den frÃ¥gan.

    Nej, jag tror inte det handlar bara om rasism och främlingsfientlighet. Men jag tycker ändå det är skrämmande att så många åtminstone har överseende med ett så främlingsfientligt budskap. En kollega till mig har förresten skrivit om att sverigedemokraternas framgångar inte kan kopplas till ökande främlingsfientlighet: http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/10/sds-framg-ngar-beror-inte-p-kad-fr-mlingsfientlighet

  4. Budskapet er jo laget for enkle mennesker. Det er platt og fornærmende og tjener som den perfekte demonstrasjon mot den kulturelle elitens dominans, derfor fungerer det så godt.

    Interessante poenger fra din venn. Da er det vel lite som tyder pÃ¥ at oppgitte Facebook-protester hjelper mot denne trenden og at de etablerte partiene i stedet bør forsøke Ã¥ kuppe debatten tilbake 🙂

Kommentarer inaktiverade.