Födelsedag utan prinsesstårta

Det är den 18 september idag. Farfars födelsedag. Jag tänker att jag borde fira med en bit prinsesstårta. Det var så vi brukade fira. Men jag glömmer att jag är i en stad där saker och ting stänger långt tidigare än vad jag är redo för. På konditoriet möts jag av en låst dörr. På konsum står jag och fingrar på plastlådorna med färdigförpackade bakelser. De ser hyfsade ut, men det är två bakelser och jag äter ju knappt en och jag tror inte katten vill ha den andra. Jag ställer tillbaka lådan och tänker att farfar är faktiskt död och det borde vid det här laget vara honom  fullständigt likgiltigt om jag äter bakelser eller ej. Och jag inser lite förskräckt att nästan en tredjedel av mitt liv gått sedan han dog.

Hopp tillbaka fyra mÃ¥nader i tiden: Det är Ã¥rets första riktigt varma dag. Jag är i Viborg, sitter i eftermiddagssolen vid havet. Vi har just badat fötterna i Finska viken. Och av nÃ¥gon anledning börjar vi prata om farfar. Kanske för att jag försöker förklara att jag är uppväxt pÃ¥ landet, inte i en by utan pÃ¥ en gÃ¥rd. PÃ¥ den gÃ¥rd dit min farfar flyttade när han var barn. Kanske för att jag fÃ¥tt frÃ¥gan om varför jag intresserar mig för Ryssland. Och det enda i min uppväxt som skulle kunna förklara det är farfars berättelser om Röda torget och sina resor till Sovjet pÃ¥ 1970-talet. Kanske för att vi är i Viborg, ett resmÃ¥l som jag tror mig veta skulle intressera farfar och jag skulle sÃ¥ gärna skicka ett vykort. Jag säger att jag är ledsen att jag inte började intressera mig för Ryssland förrän efter farfar dog. Att jag tror att han hade tyckt om det, att jag skulle vilja att han visste det. ”Han kanske ser dig ändÃ¥” säger till min förvÃ¥ning den uttalade ateisten bredvid mig. Östersjön kluckar mot stranden och solen värmer nästan lite för bra och jag svarar ”kanske det” och tänker att oavsett om han gör det eller ej sÃ¥ kommer farfar alltid att finnas kvar hos mig.

4 reaktion på “Födelsedag utan prinsesstÃ¥rta

  1. Jag firade min farfar igår! Han föddes 17 september 1914 och dog 17 september 1994. Alltså på dagen 80 år senare. Inser nu att även jag levt en tredjedel av livet utan min farfar. Men tidsperspektivet förskjuts eftersom de viktiga personerna i livet aldrig är långt borta, vare sig de är i livet eller ej.

  2. Det här var ett väldigt vackert inlägg Ivanka. Ska bookmarka det och komma tillbaka när jag känner mig deppig.

Kommentarer inaktiverade.