Inte din vanliga svampskog

Svamp som jag inte vågar plocka... fast andra gör det.

När vi ger oss för dagens sökarbete i skogen ska vi ha med oss minst två påsar.  I  tillägg till det självklara, att leta efter kvarlevor från soldater, så har vi nämligen ett ständigt uppdrag: kom inte tillbaka utan svamp! De levande ska ju ha sitt också, och skogarna på Sinjavinohöjderna dignar av svamp.

”Plockar svenskarna svamp?” blir jag gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng tillfrÃ¥gad. Och jag försäkrar att naturligtvis gör vi det. Fast det tycks mig som om den ryska svampentusiasmen är lite pÃ¥ en annan nivÃ¥, och jag mÃ¥ste erkänna för mina kamrater att själv klarar jag inte av att känna igen sÃ¥ mycket mer än kantareller. Men repertoaren har nu utökats: jag plockar med viss självsäkerhet även belyj grib och podberjozovik (en sökning bekräftar min gissning att det är karljohansvamp och björksopp). Fast jag ber för säkerhetsskull en inföding kontrollera mina fynd innan de stoppas i svamppÃ¥sen.

Björksopp, hjälm, ben

Men visst händer det att man rÃ¥kar bege sig ut i skogen utan pÃ¥sar till varken ben eller svamp. DÃ¥ är det tur att det i skogarna även kryllar av framgrävda hjälmar som man kan bära hem bÃ¥de det ena och det andra i. Och det är lite vanvördigt, jag vet, men jag kan inte lÃ¥ta bli att le när svamparna läggs ovanpÃ¥ benen i hjälmen och kommer osökt att tänka pÃ¥ titeln pÃ¥ Konstantin Simonovs krigsepos ”De levande och de döda”. För där är vi, de levande, mitt bland alla Sinjavinohöjdernas döda, fullt upptagna med att leta efter dem, men ocksÃ¥ med med vÃ¥rt. I skogen finns en sprudlande, skämtande, skrattande gemenskap, bestyr kring lägrets vardagsliv och möjlighet att njuta av skogens ljusare sidor. Och jag betraktar för vilken gÃ¥ng i ordningen skyttegravar och vattenfyllda granatkratrar och undrar hur lÃ¥ng tid det kommer ta innan naturen helt har dolt krigets spÃ¥r.