Rostiga trofeer

Mosin

Vi gräver upp bÃ¥de det ena och det andra ur mossen. Samlingen av gevär vid lägret blir allt större. Jag försöker lära mig att känna igen och se skillnad pÃ¥ alla sorterna, men det är sÃ¥n där kunskap som egentligen inte intresserar mig ett dugg och alla namn och detaljer gÃ¥r in genom ena örat och ut genom det andra. Fast jag är ändÃ¥ naturligtvis omÃ¥ttligt nöjd när jag lyckats gräva fram mitt första gevär ur mossen. Det är ett Mosin – standardbeväpningen för de sovjetiska soldaterna.  Det kallas även för ”trea” och är en tsartida konstruktion, mosingevären började tillverkas 1891. Enkla, robusta grejer som röda armén använde in pÃ¥ 1960-talet.

Men jag ser mig som en fredlig person, och tycker därför att man kan hitta roligare saker än gevär. Med stor förtjusning betraktar jag den tÃ¥ng som Sasja gräver fram och som han försäkrar mig ännu är användbar. ”SÃ¥nna här framgrävda verktyg är jättebra” säger han ”de blir bara bättre med tiden, det är kolstÃ¥l och det härdas i mossen. Men de blir lite sprödare.” Sättet att fÃ¥ det att fungera verkar vara att banka pÃ¥ det ordentligt med en hammare. Och jag tittar oroligt pÃ¥ och tänker pÃ¥ det där med att de skulle bli sprödare med tiden, men Sasja vet tydligen vad han gör, för efter en stunds bankande gÃ¥r det utmärkt att använda tÃ¥ngen ”den behöver bara smörjas lite”.

Veckans fynd får nog ändå betraktas vara något helt annat. En dag hittar Glasja en soldat, lite olägligt när vi precis håller på att packa ihop för att gå hem till lägret och äta middag. Maten får naturligtvis vänta, och vi riktar alla våra ansträngningar dit för att få fram soldaten så fort som möjligt. Det är en sovjetisk soldat, han har nästan fullständig utrustning men dessvärre ingen medaljong. Med viss förvåning noteras att han har en enorm tysk kniv i bältet. Välbevarad. Kan det verkligen vara från 1941? Hade de redan haft kontakt med tyskarna då? Dima, som  skev sin magisteruppsats om striderna på Sinjavinohöjderna är lite konfunderad men entusiastisk och det utbryter en intensiv diskussion. Jag hänger inte riktigt med, och tänker för vilken gång i ordningen att jag måste läsa på.

SÃ¥ hittar Glasja en metallburk. ”Rakkräm” säger Sasja och börjar banka den hÃ¥rt mot spaden (banka är grejen!), plötsligt flyger locket av och ut ramlar vadd och en klocka vars glas gÃ¥r i kras mot spaden. Det utsläpps ett kollektivt ”oj” och ”Ã¥h” och alla glömmer bort att gräva en stund när vi fascinerat betraktar klockan. Den har nÃ¥gonstans inskription pÃ¥ baksidan, gissningsvis pÃ¥ tyska med snirkliga svÃ¥rlästa bokstäver. Vi lyckas inte utröna om det är tillverkarens eller innehavarens, och bestämmer oss för att överlÃ¥ta tolkningen till förbandets ”extramamma” – filolog med goda tyskkunskaper. SÃ¥ samlar vi ihop vÃ¥r sovjetiske soldat i en pÃ¥se och gÃ¥r tillbaka till lägret. Vi kommer aldrig fÃ¥ veta vem han var, när han dog, varifrÃ¥n han kom. Och det enda som kan sägas om honom var att han hade tvÃ¥ tyska troféer pÃ¥ sig när han dog. Jag undrar om det var sÃ¥ han ville bli ihÃ¥gkommen.

2 reaktion på “Rostiga trofeer

  1. ”SÃ¥ samlar vi ihop vÃ¥r sovjetiske soldat i en pÃ¥se och gÃ¥r tillbaka till lägret.” Att det gÃ¥r sÃ¥ fort att vänja sig vid detta är kanske det mest häpnadsväckande för en utomstÃ¥ende. Men vilken fin upptäckt! Klockan (liksom rakkrämen och kniven) borde väl gÃ¥ att tidsbestämma ganska säkert?

  2. Ja, jag inser att det verkar märkligt. Men när man sitter där pÃ¥ mossen sÃ¥ känns det liksom helt självklart…

    Det gÃ¥r ju oftast att se när saker och ting är tillverkade, men om man hittar en soldat med säg mynt frÃ¥n 1940 i fickan sÃ¥ ger det ju ändÃ¥ ingen fingervisning om ifall han dog 1941 eller 1943… Utan de gÃ¥r mer pÃ¥ den kunskap man har om var offensiverna var etc. I det här fallet sÃ¥ var, om jag förstod det rätt, Dimas utgÃ¥ngspunkt att striderna pÃ¥ just den här platsen var 1941 dvs precis i början pÃ¥ kriget här, och att det därför var förvÃ¥nande att soldaterna hunnit skaffa sig tyska troféer, och diskussionen handlade sedan om var senare offensiver varit och om det kanske var sÃ¥ att han dog 1943 och inte 1941.

Kommentarer inaktiverade.