Grodor, svampar, rost

Återvände till civilisationen i går kväll, efter en lång dags färd mot St Petersburgs statsuniversitet som blev längre då lastbilen plötsligt fick punktering på motorvägen vid den by som nu heter Sinjavino, men som då, innan Sinjavino vid Sinjavinohöjderna förintatdes, hade den prosaiska sovjetiska beteckningen pervyj rabotjij posiolok (typ arbetsby 1, det finns (fanns) åtta i trakterna.)

”Jag känner er inte” skämtar kommendör Jevgenij Vasiljevitj – som Ã¥kte hem en dag tidigare och sluter upp pÃ¥ kontoret i prydlig kostym – när han efter att alla saker lastats av har sällskap till metron med fem stycken trötta, smutsiga och inrökta uppenbarelser med stora ryggsäckar. I metron känns det som om omgivningen försöker hÃ¥lla ett säkerhetsavstÃ¥nd. ”Du luktar lägereld” skrattar M sÃ¥ fort jag kommit innanför dörren (och hon är kvar i köket). Och röklukten dröjer sig kvar i rummet, trots att jag redan hunnit tvätta alla kläder jag hade med mig ut.

Utanför fönstret bullrar Prospekt statisk på. Men huvudet har inte riktigt följt med tillbaka till stan än. Det är kvar hos lägerelden, grodorna, den lätta nattfrosten, solen i morgondimman. Hos svamparna, korparna. björkarna. Det tror sig fortfarande behöva ta ett iskallt morgondopp i svartån och släpa tunga dunkar med vatten tillbaka till lägret. Det funderar på vem man kan be om hjälp med att skärpa spaden så att det blir lättare att hugga av alla dessa eländiga rötter, det bekymrar sig över gummistövlarna som börjar läcka trots att de inte ens är ett halvår. Det håller utkik efter hjälmar, spadar, gasmasker, gevär, patroner. Och funderar på var kan dess innehavare tänkas gömma sig. Och suckar över allt detta tröttsamma järnsplitter: oskolki, oskolki, oskolki.

Mina farhågor om regn och tio grader besannades inte, efter dag två regnade det faktiskt inte alls, och jag kan konstatera att Rosjtja Kruglaja är ett betydligt trevligare ställe i början på september än i juli (inga mygg!). Jag vet inte om de stackars soldaterna kunde glädja sig över det 1941-43, men det var i alla fall om höstarna som de intensivaste slagen pågick här. Av de som efter dessa strider inte kunde varken glädja sig eller sörja längre hittade vi 22.