Vackra fasader

Jag är egentligen ingen större beundrare av kunglig prakt. Slott intresserar mig inte nämnvärt – såvida de inte är riktigt gamla, gärna i ruiner och bättre kan benämnas borgar såklart.  Men man kan behöva lite paus från krig ibland, så en dag i förra veckan bestämde jag mig för att åka till Lomonosov/Oranienbaum, ett palats och en park präglat av Mensjikov, Peter III och Katarina II. Det fanns tre skäl till detta beslut: 1. Jag hoppades det skulle vara svalare där, eftersom det ligger nära havet. 2. Oranienbaum är ganska förfallet, parken stor och vildvuxen och 3. det var smidigt att ta en marsjrutka från Avtovo.

Det var furst Mensjikov som började bygga Oranienbaum, namngivet efter de apelsinträd han planterade. Givet St Petersburgs klimat är extravagant bara förnamnet, det sägs att han försökte bräcka Peter I:s slottsbygge Peterhof nÃ¥gra kilometer bort. Extravagant är för övrigt ordet som sammanfattar palatsen i St Petersburgs omnejd. De är nästan skrämmande i sitt överdÃ¥d. Som signaturen Fredde kommenterade en tidigare post pÃ¥ temat: ”Ryssarna vet hur man bränner deg pÃ¥ överflödigt leverne, minst sagt.” Och det tycks mig som att denna förkärlek för att skryta med sitt välstÃ¥nd bevarats i Ryssland till vÃ¥ra dagar.

Pokazucha säger ryssarna. Min lärare exemplifierar med guldtoaletter och säger att det är ”ett bevis pÃ¥ det asiatiska i det ryska kynnet”, men jag vet inte jag. Alla som sett nÃ¥got avsnitt av MTV Cribs vet att mentaliteten finns även pÃ¥ andra sidan Atlanten… Pokazucha är ocksÃ¥ ordet som beskriver det nästan desperata renoverandet av minnesmärket pÃ¥ Sinjavinohöjderna, dygnet runt jobbade de där i början pÃ¥ maj, för att Putin ska komma pÃ¥ besök 20 minuter pÃ¥ segerdagen.

Men det är ju lÃ¥ngt i frÃ¥n nÃ¥got svenskt ideal. De svenska kungliga slotten är i jämförelse närmast blygsamma. ”Är det slottet?” som nÃ¥gra ryska bekanta pÃ¥ besök i Stockholm för nÃ¥gra Ã¥r sedan misstroget frÃ¥gade. Ja, Stockholms slott eller ens Drottningholm är ju inte mycket att komma med i jämförelse. Även om jag brukar försöka hävda att det finns stora likheter mellan Stockholms slott och vinterpalatset, bara att det förstnämnda är mÃ¥lat i en sÃ¥ förskräckligt trist färg att det inte syns. Och när jag var inne och läste pÃ¥ ryska wikipedia fick jag vatten pÃ¥ min kvarn: där hävdas nämligen att dessa slott var en inspirationskälla till den peterska barocken, och att hovarkitekt Tessin d.y inbjöds till bygget av den nya huvudstaden St Petersburg, som bär stor prägel av hans lärjunge Trezzini.

Men tillbaka till Oranienbaum. Där rustas det för fullt, nästa Ã¥r är det nämligen 300 Ã¥rsjubileum (pÃ¥ tal om pokazucha…). Men parken är ännu förfallen och vildvuxen. SÃ¥ jag gÃ¥r runt där i parken och inga hus är öppna och det gör mig egentligen inte sÃ¥ mycket. (Fast jag hade gärna tagit mig en närmre titt pÃ¥ resterna av en berg- och-dalbana i 1700-talstappning. Det finns bara en ”paviljong” kvar. Gigantiskt och praktfull naturligtvis.) Jag spanar ut över finska viken och ser katedralen i Kronsjtadt och tänker att närheten till havet inte hjälper nämnvärt mot hettan och köper en glass av vad som verkar vara parkens enda glassförsäljare.

Dagens stora glädjeämne sker dock redan vid parkens entré: jag lyckas med konststycket att köpa biljett till det pris som gäller för ryska medborgare, dvs 40 istället för 140 rubel. Oproportionligt nöjd med mig själv skickar jag triumferande sms till de bekanta som brukar beordra mig att hålla tyst så fort vi kommer till en biljettkassa så att det inte ska röjas att jag är utlänning.