”Man mÃ¥ste rensa dem först”

Det är inte så att jag konsumerar sånna enorma mängder lakrits hemma i Sverige egentligen, men så fort jag passerar gränsen till Ryssland, som verkar vara klinsikt befriat från detta svarta guld, så uppenbarar sig ett enormt sug. Jag brukar förvisso alltid ha med mig en försvarlig mängd, men det är en present till min kompis A som delar den skandinaviska kärleken till lakrits – gärna salt. Så sedan sitter jag där strandsatt. Jag har till och med varit desperat nog att göra den lång turen till IKEA för att se om de inte har någon lakrits i sin butik med svenska matvaror. Men förgäves. I våras räddade mig en handledare på besök ur denna prekära bristsituation, och den här gången kom jag i håg att köpa ett rejält förråd djungelvrål till mig själv på Arlanda.

Just djungelvrÃ¥l är den bästa lakritsen, inte minst för att man roa sig med att bjuda intet ont anande ryssar pÃ¥ denna svenska läckerhet. Vilket bÃ¥de kompis A och jag är barnsligt förtjusta i. Allra roligast är naturligtvis att bara frÃ¥ga om de vill smaka pÃ¥ lite svenskt godis, men ibland känner jag mig tvingad att mildra chocken genom att säga att det är lite konstigt eller till och med erkänna att det vita pÃ¥ ytan inte är socker utan salt. Oj sÃ¥ mÃ¥nga förvridna ansikten, uppspärrade ögon och utspottade bitar man har fÃ¥tt skÃ¥da! Ã…tföljda av misstrogna uttalande i stil med ”äter du det där, pÃ¥ riktigt?”

Rensning pågår

Eftersom jag nu hade ett lager, sÃ¥ passade jag pÃ¥ att ta med mig lite ut i skogen där jag ju hade ett antal nya bekantskaper som ännu inte utsatts för detta kulinariska experiment. Efter att försökskaninerna kommit över den inledande chocken tyckte de det var lika roligt som jag och ropade till sig sina kamrater ”kom och smaka pÃ¥ det här svenska godiset!” Det var nästan inte nÃ¥gon av dem som kunde identifiera att det var lakris det handlade om, ”vad är det för ört?” undrade nÃ¥gon. Till min stora glädje och förvÃ¥ning tyckte även N att det var gott, pÃ¥ riktigt. ”Har du nÃ¥gra sÃ¥nna där ’kislinkie’ (ung. syrliga) kvar?” frÃ¥gade hon upprepade gÃ¥nger. Och förbandets gottegris nr 1 (Han förnekar det bestämt, men jag har aldrig sett nÃ¥gon som kan äta sÃ¥ mycket kakor. Och de som vet vilken släkt jag kommer frÃ¥n, inser att det inte vill säga lite det.) kom pÃ¥ ett knep. ”Man mÃ¥ste rensa dem först” sa han och satte sedan igÃ¥ng med att noggrannt och metodiskt borsta bort saltet frÃ¥n den ena biten efter den andra.

5 reaktion på “”Man mÃ¥ste rensa dem först”

  1. Haha, jag försöker verkligen att inte låta mitt leende åt detta övergå i skratt. Vad festligt! Det är klart man måste rensa dem! Nu gillar jag ju iofs. saltlakrits väldigt mycket mer än sötlakrits.

    Hur är det med Ryskt godis? Det sägs väl (mer eller mindre) att Sverige är ett av få länder med lösgodis. Jag har hört att Ryssarna är väldigt förtjusta i choklad, men det kan väl säkerligen inte vara allt?

  2. ååhh vilka härliga schocka de små barnen minnen detta väcker. Har absolut varit i Sverige för länge.

  3. Maja, är vi släkt eller?!

    Ryssar är gottegrisar av stora mÃ¥tt, men det är rätt inriktat pÃ¥ kakor och liknande. Печение (smÃ¥kakor, kex) är ett ord man lär sig rätt snabbt 🙂 Godis är övervägande choklad ja, det finns ibland godis i lösvikt men det är uteslutande ”pappersgodis” dvs mer chokladiga praliner inslagna i papper. Ibland jättegott, ibland smaker det mest just papper… Svenskt lösgodis är nog ett väldigt svenskt fenomen, till och med norrmän brukar vara fascinerade av detta se t.ex. http://kjempegreit.wordpress.com/2010/01/03/godis-at-folket/

  4. Jag var förresten tvungen att tillägga detta: jag fikar hos en rysk kvinna en gÃ¥ng i veckan (frÃ¥ga inte varför! (Hon hjälper mig med min ryska)). Och hon brukar förutom kaffe och smörgÃ¥sar bjuda pÃ¥ lite diverse tilltugg som hon alltid (jag menar alltid!) insisterar pÃ¥ det bestämdaste är gott ”till” detta. Och under vÃ¥ra fikor har jag fÃ¥tt smaka bÃ¥de nötter, sylt (till och pÃ¥ smörgÃ¥sar!?), Ahlgrens bilar och chips (?!).

    Det här med tilltugg, även om det nödvändigtvis inte mÃ¥ste vara godis, är det vanligt när man fikar eller äter mellanmÃ¥l i Ryssland? Den här kvinnan är givetvis nÃ¥got utöver det vanliga, men jag är ändÃ¥ tvungen att frÃ¥ga. Jag kan ju aldrig tänka mig att man äter lite chips eller nötter som… ja, ”smakförstärkare” till kaffe och smörgÃ¥sar? Eller gör man det? I sÃ¥ fall är jag sannerligen privilegierad. Ja, jag kan ju inte klaga pÃ¥ att det inte är gott, för all del. Det är bara kul med en annan slags matkultur (om den nu är äkta!)

  5. Nog för att det alltid brukar insisteras pÃ¥ att man ska ha nÃ¥got till teet, men chips? Den dryck som förknippas med detta tilltugg är annars öl… Det där med ryssar och sylt är dock ett kapitel för sig.

Kommentarer inaktiverade.