Life in plastic III

”Tänk, förr gick det inte att köpa sÃ¥dana här” säger min värdinna L och hÃ¥ller upp plastpÃ¥sen som hon sedan stoppar ner resten av osten i. ”Vad hade ni dÃ¥, papperspÃ¥sar?” undrar hennes dotter. L nickar och lägger till ”om man fick en plastpÃ¥se i affären, t.ex. om man köpte en kyckling sÃ¥ tvättade och tvättade vi den och använde tills den föll i bitar. Och sÃ¥nna där stora ska vi ju bara inte tala om” säger hon med en blick pÃ¥ pÃ¥sen som stÃ¥r pÃ¥ köksgolvet.

Jag lyssnar fascinerad och tycker mig plötsligt ha fÃ¥tt förklaringen till den ryska besattheten av plastpÃ¥sar som jag dÃ¥ och dÃ¥ funderar över. Som jag tidigare bekänt, sÃ¥ har jag de senaste Ã¥ren börjat fundera pÃ¥ plastens plats i mitt liv, men om du inte själv stoppar dina varor i en plastpÃ¥se i mataffären här sÃ¥ kan du ge dig pÃ¥ att kassörskan gör det. Även schampoflaskor och dylikt. I andra affärer möts ett ”tack det behövs ingen pÃ¥se” fullständigt oförstÃ¥ende. Och man kan fortfarande se tanter som stÃ¥r och säljer Ã¥teranvända stora rejäla plastpÃ¥sar. Jag har en stark misstanke om att det dröjer innan den indiska ”say NO to plastic bags” kampanjen kommer hit.