För en värld utan krig

Jubileet är över. Regnmolnen ligger tunga över S:t Petersburg, på stan är det ovanligt tyst och lugnt. Skylten på Nevskilj prospekt som varnar för granatbeskjutning är även i år täckt av ett berg av blommor. Ryssland har firat 65-årsjubileet av segern i stora fosterländska kriget. Om detta rapporterar även svenska medier, se t.ex. DN. Och det var inte bara på Röda torget det paraderats, över hela landet hölls parader. På Palatstorget i S:t Petersburg hölls en som säkerligen även den var maffig. Jag såg den inte, vis av förra årets erfarenhet då vi gick och gick för att kunna få en glimt av paraden tänkte jag att den går nog att se i efterhand på nätet, och tackade istället  ja till att åka och hälsa på Baba Olja.

Baba Olja är D:s (som jag bodde hos förra Ã¥ret) farmor. Baba Olja är 86 Ã¥r, hon har tunt hÃ¥r och inte sÃ¥ mÃ¥nga tänder kvar och bor i en chrusjtjovka i Petersburgs utkanter. Hon bodde i Leningrad under hela belägringen och arbetade pÃ¥ Varsjavskij vokzal ”v svjazi” – med kommunikation. För sina insatser fick hon medaljen för Leningrads försvar. Hon är kort sagt en av alla de hjältar som Ryssland hyllar denna dag.

I sitt rum har hon dukat upp den sedvanliga ryska festmaten: sallader, kaviarsmörgÃ¥sar och söt champagne. Hon visar mig gratulationskorten hon fÃ¥tt frÃ¥n president Medvedev, frÃ¥n S:t Petersburgs borgmästare Matvienko och frÃ¥n barnen pÃ¥ en skola som hon besökt innan segerdagen. M och D slÃ¥r pÃ¥ tv:n sÃ¥ att jag ska fÃ¥ se lite av paraden i Moskva. Sändningen stÃ¥r pÃ¥ medan vi äter, och dÃ¥ och dÃ¥ kommenterar nÃ¥gon det som pÃ¥gÃ¥r pÃ¥ tv-skärmen. När paraden är över ser vi Dmitrij Chvorostovskij sjunga sÃ¥nger om kriget, ”han gör det bäst av alla” tycker de och sjunger med i sÃ¥ngerna de kan.

SÃ¥ säger de Ã¥t Baba Olja att ta pÃ¥ sig sin jacka med medaljerna. Vi ska gÃ¥ till det närbelägna minnesmärket och lägga ner blommor. D har sprungit iväg till marknaden för att köpa nejlikor, det fanns inga röda kvar säger han lite ursäktande när han kommer tillbaka med en bunt rosa inrullade i tidningspapper. Vid minnesmärket har redan mÃ¥nga lagt ner blommor. Vi fÃ¥r nÃ¥gra blommor var, lägger dem försiktigt vid obelisken och ställer sedan upp oss sÃ¥ att D:s pappa kan fotografera oss alla. SÃ¥ kommer plötsligt en lite flicka fram och ger Baba Olja tre rosa nejlikor. ”Spasibo vam” (tack sÃ¥ mycket) säger hon blygt och Baba Olja tar glad och rörd emot blommorna och berättar för de vuxna i flickans sällskap att hon arbetade hela belägringen. Vi hinner inte lÃ¥ngt ifrÃ¥n minnesmärket innan det hela upprepas, en lite äldre flicka och en kvinna i 40-Ã¥rsÃ¥ldern ger Baba Olja vita nejlikor och tackar henne sÃ¥ mycket. Hon berättar även för dem om sina krigserfarenheter. De önskar henne hälsa och lÃ¥ngt liv – ”vi behöver er”. SÃ¥ kommer en äldre man, ocksÃ¥ han med mÃ¥nga medaljer, och ansluter till sällskapet. Han berättar att han var med ända till Berlin. Vi blir stÃ¥ende en lÃ¥ng stund innan nÃ¥gon föreslÃ¥r att vi alla ska fotograferas tillsammans ”som ett minne”. Det gör vi, och sÃ¥ gÃ¥r vi sakta hemÃ¥t och Baba Olja hÃ¥ller i sina nejlikor och är sÃ¥ glad över uppmärksamheten. I lägenheten väntar den enorma tÃ¥rtan som D:s pappa har köpt och varken han eller Baba Olja vill acceptera mina försäkringar att jag faktiskt är alldeles proppmätt efter den första stora biten tÃ¥rta och inte behöver en till.

Och paraden? Visst går det att se den på nätet om man vill och orkar.

2 reaktion på “För en värld utan krig

  1. Ska bli kul att se paraden imorgon (när jag orkar), kul läsning! Tack! Aldrig hört om mitrij Chvorostovskij, däremot har jag tillfälligtvis sett en annan [väldigt gammal] sÃ¥ngare pÃ¥ Perviy Kanal som antagligen sjunger samma genrer. Han har mörkhÃ¥rig peruk, kort och krullig och ser *mycket* yngre ut än han är (78?). Minns tyvärr inte hans namn! FÃ¥r jag dock frÃ¥ga, DN poserar frÃ¥gan ”Ska man se det som en maktdemonstration” [9:e Maj], vad tycker du om det? Eller är det bara firande för firandets skull? Jag vet inte sÃ¥ mycket, vore bara kul att höra en Ã¥sikt.

  2. Jo, visst är det en typ av maktdemonstration. Men när DN gör jämförelsen att man samma Ã¥r som technikan Ã¥tervände anföll Georgien tycker jag det blir lite löjligt. Jag ser det framförallt som en maktdemonstration som är inÃ¥triktad, för att visa att Ryssland Ã¥ter är ett mäktigt land, och kanske framförallt – att allt är ”normalt” igen. PÃ¥ Sovjettiden firade man ju med sÃ¥dana här parader, sedan tog Jeltsin bort paraderna, de Ã¥terinfördes men utan technika och nu är technikan tillbaka. Ryssarna har ju en väldigt förkärlek för stridsvagnar och liknande… Jag har lite svÃ¥rt att förstÃ¥ det, men denna entusiasm för technika blossar upp där man minst anar det.

    Och även om firandet var nedtonat på 1990-talet så är inte segerdagen en högtid som någonsin försvunnit utan den har hela tiden firats. Kriget var en sån ofattbar katastrof, den nya officiella siffran är tydligen drygt 26 miljoner döda sovjetmedborgare. Det finns inte någon familj som har någon som dog i kriget, någon som var vid fronten, alla har sin egen krigshistoria. Segern är väl värd att fira, med eller utan stridsvagnar.

Kommentarer inaktiverade.