Ofestlig födelsedag

Min värdinna L berättade roat i morse att hennes mamma tidigare på morgonen ringt för att gratulera på Lenins födelsedag. Mitt möte med damen i fråga förra veckan får mig att misstänka att hon inte är riktigt tillräknelig. Inte bara för att hon då pratade varmt om sina Stalinporträtt i hallen, utan snarare för att hennes dotters och dotterdotters reaktion får mig att misstänka att de inte finns.

Trots att det varit en del snack om denna födelsedag, Lenin skulle fyllt 140 så det är ju något slags jubileum, hade jag helt hunnit glömma den igen. Men efter att jag suttit igenom ett lååångt antropologiseminarium med lätt nervösa doktorander som pratade väldigt snabbt på ryska om tiondegivande i en protestantisk församling och djur i ryska folksagor så tänkte jag att en liten tur tvärs över Neva för att hälsa på den restaurerade Lenin kanske skulle pigga upp.

När jag närmade mig Lenintorget framför stationen var det första jag fick syn pÃ¥ en väldig mängd poliser. Jag som har lätt polisnoja insÃ¥g plötsligt att jag glömt pass och registrering hemma men försökte stärka mig med mina vänners ”tröstande” ord om att polisen bara brukar stanna unga män och folk med kaukasiskt utseende och navigerade mig framgÃ¥ngsrikt genom polismassan fram till statyn där det stod en handfull kommunister med röda flaggor. Strax efter mig kom en man i kostym med en tjusig bukett som han presenterade världsproletariatets ledare med. Den söndersprängda rocken föreföll mig fackmannamässigt lagad och jag tröttnade ganska snabbt pÃ¥ kommunisterna och Ã¥kte hem.

Väl hemma kunde jag dock läsa att jag missat en konfrontation då aktivister från Molodaja gvardija tidigare under dagen försökt störa födelsedagsfesten. Riktigt festligt verkar de förresten ha haft det kommunisterna, förutom att lägga blommor till statyn firade de med te ur pluntor med Leninsporträtt och åt suchariki (typ skorpor). Det var tydligen så Vladimir Ilitj själv firade sin födelsedag under kriget. Men inte såg jag varken te eller skorpor där vid statyn, de var kanske slut.

Lenins födelsedag var inte sÃ¥ värst festlig ens pÃ¥ sovjettiden. Den firades nämligen med en subbotnik – en dags ofrivilligt frivilligarbete när man sopade gator och gÃ¥rdar och grejade. Den infaller ju lämpligt för en vÃ¥rstädning. Och traditionen är inte helt borta. PÃ¥ grinden in till vÃ¥r gÃ¥rd sitter en lapp om en subbotnik pÃ¥ lördag. Jag undrade om L visste vem som organiserade: ”Kanske gÃ¥rdskarlarna tycker att de behöver lite hjälp?” föreslog hon.