Granne med Raskolnikov

PÃ¥ väg frÃ¥n metron en dag i förra veckan upptäckte jag att jag bor granne med Raskolnikov. Det vill säga om jag hade varit här ca 150 Ã¥r tidigare och Raskolnikov inte hade varit en fiktiv figur sÃ¥ hade jag bott granne med Raskolnikov. Hur som helst, jag bor inte mer än 100 m frÃ¥n plaketten som säger ”i det här huset bodde Raskolnikov” som ni kan se pÃ¥ bilden här intill.

När jag började läsa ryska, det börjar bli ett tag sen nu, så hade jag någon slags föreställning om att målet med mina studier skulle vara att läsa Brott och straff i original. Nu när jag bor i Dostojevskijland är det kanske dags att ta tag i den där gamla ambition. Så länge har jag värmt upp med A Vengeful Longing, del två i R.N. Morris deckarserie om kommissarie Porfirij Petrovitj, mannen som ledde undersökningen av Raskolnikovs mord.

Och idag slog jag till med en liten Dostojevskijvandring, den finns bekvämt beskriven i min Rough Guide to St Petersburg. Jag började med att gÃ¥ längs med Gribojedovkanalen och kollade in huset där pantlÃ¥nerskan ska ha bott, fortsatte vid vattnet tills trenighetskatedralens nyrestaurerade blÃ¥ kupoler syntes (kyrkan brann för nÃ¥gra Ã¥r sedan). I denna ska Dostojevskij tydligen gift sig. SÃ¥ fortsatte jag pÃ¥ omvägar till Sennaja plosjtjad – Hötorget. PÃ¥ Dostojevskijs tid antar jag att man kunde köpa hö här, och en hel del annat. Det var en plats som dominarades av prostitution, fattigdom och billiga nöjen: ”embodying squalour, vice and degradation” som guideboken uttrycker det. Här fanns polisstationen, sÃ¥ Hötorget är en central plats även i Morris svit. Torget gjordes om rejält pÃ¥ 1930-talet, bland annat revs kyrkan för att ge plats för en metrostation. ”It retains a whiff of its disreputable past” konstaterar guiden vidare. Jag vet inte det jag, men det är fortfarande full kommers här.

Mellan Hötorget och lägenheten jag bor i finns så Sonja Marmeladovas boning, liksom Raskolnikovs – för båda dessa finns två alternativa förslag på vilken uppgång det kan ha varit. Och runt hörnet från Raskolnikovs plakett finns stället som Dostojevskij bodde på medan han skrev Brott och straff. Så jag traskade runt där och försökte föreställa mig hur Sonjas hus kan ha sett ut bakom alla byggnadställningar som nu täckte fasaden, och hur gatorna var utan bilar. Gissade att de som då flanerade på gatorna var sämre klädda än de som traskade omkring nu. Och försökte låta bli att tänka på hur det måste ha luktat. Och sen tröttnade jag på att tänka på Brott och straff och gick och köpte mig ett par skor.

2 reaktion på “Granne med Raskolnikov

  1. Ã…h, jag tror bestämt att vi alla började läsa ryska med drömmen om att läsa Brott och Straff pÃ¥ orginalsprÃ¥k! Ã…tminsteone gjorde jag ocksÃ¥ det…men det har dÃ¥ inte blivit av! Härligt med st. petersburg. Nu är jag i Moskva och det ÄR ju faktiskt inte lika ryskt (här släcker inte alla törsten med te!)

  2. Du menar alltsÃ¥ att folk dricker vatten i Moskva?! Chockerande! Men alla brukar ju säga att St Petersburg inte är riktigt ryskt, sÃ¥ kanske är det jag som har skev bild av Ryssland… Skönt att höra att man inte är den enda med ouppfyllda Dostojevskijambitioner 🙂

Kommentarer inaktiverade.