”LÃ¥ter Kafka”

”LÃ¥ter Kafka” kommenterade min handledare efter att jag berättat för honom om mina första möten med Europeiska universitetet. Idag var det tredje gÃ¥ngen gillt, och faktiskt nÃ¥gra framsteg. Jag var där i torsdags för att registrera mitt visum, men kunde inte träffa fakulteten (institutionen) eftersom det inte var nÃ¥gon där. Kom tillbaka i fredags och fick dÃ¥ träffa fakultetens administratör – en, sÃ¥klart, bestämd rysk dam i femtioÃ¥rsÃ¥ldern – dekanen var bortrest. Jag har en känsla av att administratören aldrig hört talas om mig eller ens att det skulle dyka upp nÃ¥gon utländsk doktorand. VÃ¥rt möte var mycket förvirrande, jag skyller det delvis pÃ¥ den smärre förkylning jag drog pÃ¥ mig i samband med ankomsten här. Samtalet handlade om papper. Vilka papper jag behövde, vilka papper de behövde, och vilka papper som skulle skrivas. Och sÃ¥ upprepade hon hela tiden ”men varför har du kommit till oss?”

Administratörsdamen ledde runt mig i de labyrintartade korridorerna och pratade om papper hit och papper dit, vi gick till biblioteket där det pratades om mer papper och jag fick ett papper som jag skulle vara tvungen att gå med till banken och betala 66 rubel för att få ett lånekort (varför i hela friden man måste gå till banken för att betala ca 16 kronor är högst oklart). I fakultetskorridorerna stötte vi på en stackars forskare som den bestämda administratören tvingade att prata med mig. Hon var vänlig och tillmötesgående om än lite stressad eftersom hon var på väg någon helt annanstans.

SÃ¥ idag har jag varit pÃ¥ banken, betalat mina 66 rubel (plus 30 rubel i avgift). Det var faktiskt mitt första besök pÃ¥ en rysk bank och det hade inte varit sÃ¥ dumt med en sÃ¥n där gul linje ni vet sÃ¥ man inte hade behövt ha hela kön hängande över axeln och pratande med kassörskan medan jag försökte betala min räkning. Sen gick jag till Europeiska universitetet. Blev ledd av den bestämda administratörsdamen till en annan bestämd administratörsdam, fick skriva pÃ¥ massa papper, och är nu av nÃ¥gon outgrundlig anledning formellt student pÃ¥ kursen ”aktuella sociolingvistiska problem”. SÃ¥ leddes jag tillbaka genom korridorerna, fick träffa dekanen och en annan stackars forskare som tvingades in pÃ¥ kontoret (han gav mig dock en bok sÃ¥ förhoppningsvis tyckte han inte det var alltför illa att prata med mig).

Och sen gick jag och administratörsdamen och en massa papper tillbaka till biblioteket. Och se, ett lånekort producerades!