Döden i Ryssland

Piskarevskojekyrkogården i S:t Petersburg där en halv miljon av offren för belägringen 1941–1944 är begravda.

Man fÃ¥r lite konstiga blickar när nÃ¥gon frÃ¥gar vad den tjocka boken man hÃ¥ller pÃ¥ och läser handlar om, och svaret är ”döden i Ryssland”. Det finns nu fÃ¥ länder som haft sÃ¥ mycket död som Ryssland under det senaste seklet, och allt detta lidande täcks in i Catherine Merridales intressanta Night of Stone: Death and Memory in Twentieth-Century Russia. Eller ja, ska vi vara petiga sÃ¥ är det faktiskt Sovjetunionen det till största delen handlar om, och en stor del av all denna död skedde i vad som idag är andra självständiga stater. Inte minst Ukraina, varifrÃ¥n Merridale har en stor del av sin empiri.

Night of Stone är en historieskrivning som riktar in sig på de mörkare sidorna av Sovjetunionens historia, och hur detta hanteras idag. Ryssland har faktiskt haft så mycket död, att trots att man förlorade minst dubbelt så många i första världskriget som Storbritannien gjorde, är detta, tvärtemot den brittiska krigskulten, ett krig som knappt någon minns. Det finns faktiskt inte ett endaste monument till första världskriget i Ryssland! För miljoner döda i det kriget till trots, så skulle revolution, inbördeskrig och svält helt överskugga det. Sedan fortsatte det med mer svält, terror och utrensningar innan det var dags för 1900-talets största katastrof: andra världskriget där minst 25 miljoner sovjetmedborgare förlorade livet. Och sedan var det svält igen. De har, kort sagt, inte haft det lätt. Därför är det intressant att Merridale, till sin egen förvåning, konstaterar att trauma är nästan helt frånvarande i dagens Ryssland.

Boken bygger pÃ¥ Merridales egna intervjuer med veteraner och offer för utrensningen. I framförallt sista kapitlet delar hon med sig av hur hon pÃ¥verkats av mötet med dem. Ett kapitel handlar om (gamla) ryska föreställningar om döden, och det handlar ocksÃ¥ om man i det sena Sovjetunionen och efterföljarstater försökt handskas med all denna död i det förflutna. Inte minst tar organisationen Memorial upp en del utrymme. Delvis är det dock en ganska traditionell historieskrivning, och det är den delen som är minst intressant. Inte för att Merridale gör det dÃ¥ligt, men för att det har gjorts förut. Den stora terrorn skildras t.ex. mer ingÃ¥ende i den nyare The Whisperers av Orlando Figes (som nu ocksÃ¥ finns i svensk översättning med titeln De som viskade). Om andra världskriget har Merridales själv senare skrivet en bok, Ivan’s War. Den är pÃ¥ gÃ¥ng i svensk översättning och ges ut under namnet Ivans krig av Historiska media.

Jag hade velat ha mer av Merridales samtida material och mer om föreställningar om döden. Men det speglar kanske mest mina intressen. Night of Stone är en mycket läsvärd bok, som dessvärre är lite svår att få tag på.