Overklig verklighet (eller var det tvärtom?)

operahus

Inte från den snyggaste vinkeln

Det är något ganska märkligt med att se något så ikoniskt som Sydneys operahus på riktigt. Jag har sett det på så många bilder att nästan är svårt att tro att det faktiskt finns på jordens yta och inte bara på vykort. Men det gör det alltså. Och på nära håll ser det inte alls så där intensivt vitt och vackert ut som det gör på alla de där bilderna över Sydney harbour. Så därför tänkte jag bjuda på en ful bild på operahuset. Hoppas ni uppskattar den!

Husets bruna fot känns precis så mycket sjuttiotal som man kan tänka sig på en byggnad från 1973 och dominerar intrycket mer än de vita svävande seglen, som för övrigt ser ännu smutsgulare ut än vad bilden visar. Jag känner för ett ögonbick förståelse över att arkitekt Utzon inte var så nöjd. Fast det var tydligen mest interiörern som tillslut fick honom att ta sin hand från bygget, och även om det ska ha kommit till någon försoning på senare år så har han enligt min guidebok aldrig sett sitt operahus på riktigt. Kanske lika bra det, för det är snyggare på kort.

Melbourne Cup

 

melcup

Melbourne Cup i seminarierummet

Efter två trötta och lätt förvirrade dagar började så allvaret här i Sydney igår med seminarium där vi och några av våra värdar skulle presentera sin forskning. Det var, fick vi lära oss, ingen vanlig dag igår. Det var första tisdagen i november. Och första tisdagen i november betyder Melbourne Cup!

 

Melbourne Cup, ”the race that stops a nation”, är alltsÃ¥ inte vilken galopptävling som helst. Det är ”the longest, richest and most coveted race” i Australien. Det gÃ¥r över 2 mile (numera metriskt anpassat till 3200 meter) och har löpts sedan 1861. Loppet är ett sÃ¥ kallat bona fide handicap vilket innebär att de bästa hästarna fÃ¥r bära mer vikt. Det är det lopp det spelas absolut mest pÃ¥ i Australien, och det är mÃ¥nga som bara satsar en gÃ¥ng om Ã¥ret pÃ¥ just det här loppet.

Första tisdagen i november är till och med en helgdag i vissa delar av landet. Under andra världskriget skickades en film av loppet till fronten pÃ¥ mindre än ett dygn och de australiensiska soldaterna fick höra att ”this is what you’re fighting for” (huruvida det verkligen höjde deras stridsmoral framgick dock inte….)

Och även om inte en av vÃ¥ra värdar hÃ¥llt en 15 minuters föreläsning om ”the national cultural significance of the Melbourne Cup horse race” sÃ¥ hade de tröga svenskarna förstÃ¥tt att nÃ¥got var pÃ¥ gÃ¥ng utifrÃ¥n all reklam för tävlingen och för-, efter- och runtomkring fester som vi sett. För att inte tala om alla uppklädda damer med lustiga hattar som traskade runt i stan, och dÃ¥ är vi ändÃ¥ 100 mil eller sÃ¥ frÃ¥n Melbourne…

SÃ¥, vÃ¥rt seminarium avbröts alltsÃ¥ för storbildsprojecering av galopp. Seminarierummet  fylldes av massor av folk som kom utsmygande ur sin hÃ¥lor för att se loppet. Plötsligt hade jag ett glas champagne i handen och fick veta att det hade ordnats ett ”sweep” där alla deltagare hade fÃ¥tt varsinn häst, jag hade uppenbarligen satsat pÃ¥ nr 20 Daffodil. NÃ¥gon minut senare var det hela över, segrade gjorde nr 21 Shocking och utan att riktigt ha insett ”the national cultural singnificance” av det hela sÃ¥ Ã¥tergick vi till det akademiska seminariet.