Remembrance Day

Remembrance Day vid cenotafen i Sydney

Remembrance Day i Sydney 2009

I dag har Australien högtidlighållit Remembrance Day. Den 11/11 klockan 11 (1918) var tidpunkten så vapenstilleståndet i första världskriget trädde i kraft och kanonerna tystnade på västfronten. Sedan dess har detta klockslag högtidlighållits med två tysta minuter och kallades Armistice Day. Efter andra världskriget döptes det om till Remembrance Day för att inkludera även de som stupat i detta krig och numera hedras alla som dött i väpnade konflikter. Britterna flyttade för övrigt vid något tillfälle det hela till söndagen närmast den 11 november och kallar det för Remembrance Sunday. Hur det firades i år kunde man läsa om i DN häromdagen.

Inför och under Remembrance Day säljs det ”poppies” för att samla in pengar till de som har skadats av krig (det vill säga det egna landets soldater, jag tror inte övriga offer fÃ¥r sÃ¥ stor del av de pengarna). Dessa vallmoinspirerade utsmyckningar kommer i ett antal olika utföranden och prisklasser. Jag köpte en tygblomma av en säljtrio i sjömanskläder strax innan ceremonin skulle börja. I ett anfall av dÃ¥ligt samvete över  att jag var där för att titta pÃ¥ spektaklet snarare än för att hedra de döda köpte jag en tygblomma för 5 dollar, istället för den billigaste för 2. Poppies säljer man även i Storbrittanien och säkert pÃ¥ mÃ¥nga andra ställen, förmodligen inspirerade av vallmofält pÃ¥ västfronten. I Australien har de sÃ¥lts sedan 1921. Programbladet beskriver dem sÃ¥här:

Poppies are a practical expression of assistance to those who need it. Above all, the symbolise a universal salute to those who have sacrificed their lives and allow for reflection on our history.

I Sydeny sker högtidlighÃ¥llande vid cenotafiet ( cenotafium är en tom grav) pÃ¥ Martin Place. Där hade det samlats ett stort antal människor idag pÃ¥ förmiddagen: nÃ¥gra innanför avspärrningar, övrigt löst folk stÃ¥ende utanför. Vad som var kriteriet för äran att fÃ¥ vara innanför staketet lyckades jag inte utröna. Ordningen gjorde dock att min sikt var en smula skymd. En lÃ¥ng rad företrädare, med New South Wales guvernör i spetsen följd av andra politiska representanter, utländska ambassader och skolor, lade ner kransar vi minnesmärket. Man reciterade ”the ode” där de församlade mumlade med och repeterade de tvÃ¥ sista raderna högt.

They shall grow not old, as we that are left grow old:

Age shall not weary them, nor the years condemn.

At the going down of the sun and in the morning

We will remember them.

LEST WE FORGET

SÃ¥ slog klockorna 11 och den tysta minuten inleddes. I programet var det indikerat att vi skulle ägna oss Ã¥t ”thought and reflections during silence” och det fanns ocksÃ¥ förslag pÃ¥ en bön man kunde be i enskildhet. Sedan Ã¥kte flaggorna (Storbrittaniens och Australiens) i topp. Efter detta hölls tal, sjöns en psalm, en militärkaplan ledde en bön innan det rundades av med den australiska nationalsÃ¥ngen. När jag trodde att det hela var slut sÃ¥ kom, av nÃ¥gon anledning som jag inte riktigt förstod, en stor fransk delegation med fanborg och krans och nationalsÃ¥ng och gjorde en egen uppvaktning innan guvernör Spigelman högtidligt lämnade ceremonin och vi vanliga dödliga släpptes fram till cenotafiet. Jag tittade pÃ¥ blommorna och försökte ducka journalisternas kameror, mikrofoner och anteckningsblock som plötsligt tycktes vara överallt och smet iväg till Anzac-monumentet som precis öppnats efter ett Ã¥rs renoveringsarbete.

Med tanke på den talmystik som verkar ha varit inblandad i valet av tidpunkt kan man förresten kanske tänka sig att firandet om två år blir något alldeles extra.

En reaktion på “Remembrance Day

  1. 11/11 klockan 11 är även i de mera västliga delarna av europa ett klockslag av stor betydelse. Det det årliga startskottet för karnevalen. Huruvida detta har något med första världskrigets slut att göra måste undersökas, men skulle i så fall kunna betraktas som lite underligt, i allafall från ett tyskt perspektiv.

Kommentarer inaktiverade.