Life in plastic…

Jag har haft intensiv kontakt med min bank den senaste veckan. När jag landade förra söndagen kunde jag nämligen inte ta ut pengar. Eftersom jag, som vanligt, hade begränsat med kontanter var det ytterst besvärande. C lyckades ta reda på att Nordea spärrat kortet på grund av ett misstänkt skimmningsförsök, och han lyckades även övertala Visa att häva spärren så jag kunde ta ut pengar. Sedan dess har fraud & riskmanagement och jag haft tät kontakt.

Det misstänkta skimmningsförsöket, fick jag höra av H på f&r, var de bankomatuttag som jag hade försökt göra. H förklarade att de haft problem i Asien (där jag inte använt kortet) och därför spärrat kortet när de sett uttagsförsök där. Hon föreslog på fullaste allvar att jag i fortsättningen skulle ringa till nordea om jag skulle resa utomlands (!) och noterade någonstans att jag skulle befinna mig i Australien två månader till och att bankomatuttag därifrån inte skulle betraktas som misstänkta. (Denna anteckning har det refererats till i senare samtal.)

Något irriterad på Nordeas låt oss kalla det liberala spärrpolicy och lite obekväm med tanken att det sitter någon och detaljgranskar mina korttransaktioner trodde jag mig i alla fall ha löst mina problem.

Inte dÃ¥. Nästa dag hade jag fÃ¥tt ett mail (!) frÃ¥n H. som meddelade att hon tittat pÃ¥ mitt kort igen och sett att det fanns med ”pÃ¥ en lista vi fÃ¥tt frÃ¥n VISA angÃ¥ende förebyggande spärrar” och att jag behöver beställa ett nytt kort. (De hade inte kunnat tänka sig att skicka ett mail och berätta det här lite tidigare?) Efter att jag skrivit tillbaka för att fÃ¥ lite mer information, fick jag frÃ¥n en annan person reda pÃ¥ att Nordea tyvärr inte kan ge mig information om bakgrunden till att mitt kort ska spärras i ”förebyggande syfte.” Om jag skulle behöva ta ut pengar innan det nya kortet kommer, mÃ¥ste jag ringa f&r sÃ¥ att de tillfälligt kan lyfta spärren. De har öppet dygnet runt, sÃ¥ jag har satsat pÃ¥ att ringa när det är som mest mitt i natten i Sverige.

NÃ¥, lÃ¥t oss dÃ¥ komma till den här lilla berättelsens sensmoral: Det är dags att skrota plastkorten eftersom bankerna uppenbarligen inte klarar av att garantera säkerhet och funktionalitet. Kanske ska man överväga att be att fÃ¥ lönen utbetald i guld framöver och gÃ¥ omkring med täljkniv och en liten vÃ¥g? Ta Ã¥tminstone med kontanter pÃ¥ nästa resa… men det är väl tveksamt om man ska uppfylla rapportplikten mot banken.

2 reaktion på “Life in plastic…

  1. Jag är medveten om att det inte är i paritet med ditt problem, men jag fick själv en smärre chock när jag fick ”räkningen” för den första mÃ¥naden med mitt norska bankkort – nej, det är inte ett kreditkort. Det visar sig att det kostar 2,50 varje gÃ¥ng man överhuvudtaget använder kortet, och att det kostar 5 kr att ta ut kontanter utanför kontorstid (!) och 7 om det är en annan banks automat. Behöver jag nämna att det dessutom kostar 250 kr per Ã¥r bara att ha kortet? Om jag var med i tidningen skulle jag ha den besvikna medborgarminen över hela ansiktet. Jag är helt och hÃ¥llet för din idé att skrota plastkorten och gÃ¥ över till ädelmetaller istället.

    • De norska bankerna alltsÃ¥! Inte att lita pÃ¥. Är det samma sak om du använder bankaccept eller vad det nu är det heter i Norge (det där kortbetalningssytemet som man inte kan använda med ett utländskt kort)? Här kostar det ocksÃ¥ pengar att använda kort, 11% extra hävdade taxichauffören men vet inte om det alltid är sÃ¥ mycket. Kan man ta pÃ¥ sin besvikna medborgarmin utomlands?

Kommentarer inaktiverade.