Privatmoral och bananer

I dag har den omdiskuterade dokumentärfilmen Bananas!* svensk biopremiär. Jag såg den på Norrköpings filmfestival Flimmer i onsdags och kan för en gångs skull känna mig uppdaterad i mediedebatten. Och jag vill aldrig mer äta bananer.

”Privatmoral” brukade vänsterpartisterna i studentkÃ¥rsfullmäkte fnysa om nÃ¥gon kommenterade macdonaldspÃ¥sarna de allt som oftast hade med sig till sammanträde. Jag kan ha viss sympati för grundhÃ¥llningen; att viktiga frÃ¥gor ska hanteras pÃ¥ en samhällelig nivÃ¥ och inte vara beroende av enskildas förmÃ¥ga att sätta sig in i frÃ¥gor och välja andra, ofta dyrare, alternativ. Men jag tycker inte att det är fel med lite privatmoral ibland.

Privatmoral handlar naturligtvis också om huruvida man är beredd att acceptera den kapitalistiska logiken: om man tar bort efterfrågan för produkter som är producerade på ett otillfredstälande så måste de ske ändring om de ska kunna fortsätta säljas. Framgångarna för miljö- och rättvisemärkta varor är väl ett exempel på det.

Oegentligheter i bananproduktionen är för all del inga nyheter, och Bananas!* handlar egentligen bara indirekt om det. Den direkta handlingen är en rättegång där 12 tidigare bananarbetare stämmer Dole eftersom bekämpningsmedlet gjort dem sterila. Filmens huvudperson är en Los Angelesbaserad advokat vars, låt oss kalla det privatmoral, är otroligt fascinerande och rätt långt från mina studentkårsantagonisters, och kanske även min egen.

Juan Dominguez försöker skapa rättvisa i världen genom stämningar. Han är pÃ¥ sätt och vis den amerikanska drömmen personifierad, en invandrare frÃ¥n Kuba som tagit sig fram. Han riktar sig främst till Los Angeles fattiga invÃ¥nare och tapetserar bussar med reklambudskap som ”Olyckor? Ring mig sÃ¥ stämmer vi dem.” Det här är människor som normalt aldrig skulle ha rÃ¥d att anlita en advokat, och Dominguez har därför affärsmodellen ”vinner vi inte, betalar du inte.” Den verkar varit framgÃ¥ngsrik. Han har ett stort flashigt kontor med en Julius Ceasarbyst och utsikt över Los Angeles och kör en röd ferrari.

Filmen skildrar en man med stort rättspatos som ser sig själv som David i kampen mot Goliat – storföretagen. Det är för mig ett helt nytt sätt att betrakta den i Europa sÃ¥ hÃ¥nade amerikanska stämningskulturen. Som ett sätt att skapa en bättre värld. Dominguez parhäst i filmen är den grÃ¥are advokaten Duane Miller som mÃ¥ vara mindre karismatiskt men som har ett minst lika stort rättspatos. Det är han som sköter föredragningarna i rättsalen. Han har tidigare mest arbetat med att företräda kommuner mot företag som förgiftat dricksvatten och liknande, och sammanfattar sin filosofi med ”om vi kan ställa företagen till svars, kan vi kanske fÃ¥ dem att bli ansvarstagande.”

Gå och se Bananas!* om du har möjlighet och fundera lite på vem som har ansvaret för att skapa en bättre värld.

Filmens officiella hemsida http://www.bananasthemovie.com/

DN:s recension av filmen.

Artikeln Det sekellånga kriget om bananerna.

4 reaktion på “Privatmoral och bananer

  1. Det här är vad filmen handlar om (enligt DN)

    ” De tolv nicaguaranska bananarbetarna pÃ¥stÃ¥r i rättegÃ¥ngen att de har arbetat pÃ¥ bananfarmer under den aktuella tiden, att de är sterila och att Dole är skyldig till det. I rättegÃ¥ngen visas ocksÃ¥ hur Dole pÃ¥visar att hälften av bananarbetarnas historia inte är tillräckligt trovärdiga i rätten. Slutpunkten i filmen är att Dole döms att betala cirka 20 miljoner kronor i skadestÃ¥nd till sex av bananarbetarna.”

    Klart att folk anser att Dole är skurkar då. Men det är är vad som inte är med i filmen:

    ”Efter att filmens tidsram tar slut pÃ¥börjas tvÃ¥ andra liknande rättegÃ¥ngar med avokaten Juan Dominguez i huvudrollen, men dessa stoppas sedan domaren finner att flera av bevisen och vittnena manipulerats. Domaren avför därför alla rättegÃ¥ngar i ärendet”.

  2. Jag vet inte varifrån ditt andra citat kommer, men det att undersökningar mot Dominguez inletts och vidare rättegångar tills vidare stoppas framkommer tydligt i filmens eftertexter. Huruvida det finns substans i misstankarna kan jag naturligtvis inte uttala mig om. Att det förekommit oegentligheter i bananproduktionen är det dock nog få som tvivlar på.

  3. Bägge citaten är från samma artikel i DN. Nej, jag litar inte ett smack på dole, rättvisemärkt, chiquita eller något annat företag som agerar i utvecklingsländer. Men jag tycker fortfarande att en dokumentär ska skildra sanningen och om man hävdar 2 saker och den ena är en lögn/osanning så litar man heller inte på den andra saken.
    Men det jag ogillar mest är att Gertten gör sig en karriär genom detta, och att sprida lögner om andra för att nå framgång själv tycker jag är förkastligt.

  4. Jag kan inte hitta det andra citat någonstans förutom i andra kommentarer som du gjort på artiklar om filmen. Men som sagt, formulerat på lite annat sätt kommer det fram på många andra ställen, bland annat i filmen.

    Visst är det en bra ambition för en dokumentär att skildra sanningen, men man kan fråga sig vems sanning ska man skildra. I den här typen av mål är parternas verklighetsuppfattning uppenbarligen långt ifrån varandra. Att en film berättas ur huvudpersonens perspektiv är inte särskilt konstigt. Huruvida den här personen är oskyldig till det han anklagas för överlåter jag till andra att bedöma, men om Gertten gör karriär med en intressant och tankeväckande film har jag inget att invända.

Kommentarer inaktiverade.