Ring när du kommer fram

Jag brukar sucka över den det myckna planerande som omger mig. Svärföräldrar som vill ha ett detaljerat körschema för jul i augusti, seminarier som planeras ett och ett halvt år i förväg och tågbiljetter som blir hysteriskt dyra eftersom jag inte hängt på låset tre månader innan avgång. Jag har dock på sista tiden insett att jag inte är riktigt den fria och spontana själ jag föreställt mig.

I sin bok De är inte kloka de där ryssarna, skriver Anna-Lena Laurén om uttrycket ”My rezjim na meste” (tror jag det var, jag har inte boken tillgänglig), vilket betyder ungefär ”vi löser det pÃ¥ plats”. Jag kan inte pÃ¥minna mig att jag har hört uttrycket, men mentaliteten är väldigt bekant.

”Ring när du kommer” säger alla när man hör av sig och försöker planera in alltför mÃ¥nga aktiviteter pÃ¥ alltför fÃ¥ dagar i Ryssland (eller som nu Ukraina). Det innebär att när man väl kommer och ringer sÃ¥ säger de att ”mmm, vi kan nog ses pÃ¥ mÃ¥ndag. Ring dÃ¥.” Det mesta ska hÃ¥llas öppet in i det sista. Och jag sitter och mumlar kan vi inte bara bestämma nÃ¥got, sÃ¥ att jag vet, sÃ¥ att jag kan planera. Och inte minst, sÃ¥ jag hinner med allt, och inte gÃ¥r sysslolös tvÃ¥ dagar och springer runt som en skÃ¥llad rÃ¥tta resten. Och sÃ¥ tänker jag att nästa gÃ¥ng nÃ¥gon hör av sig i september och undrar om det kanske skulle passa att ses andra helgen i maj sÃ¥ ska jag inte säga ett endaste ont ord om detta.