Troitsa

På väg hem från kompis A:s datja stöter vi oväntat på trafikstockning och DPS-bilar (trafikpolisen). Det visar sig att vägen vi tänkt åka är avspärrad. ”Varför är vägen spärrad?” muttrar A:s pappa som kör. ”Ah, det ligger en stor kyrkogård dåråt.” kommer han på någon sekund senare.

Att kyrkogården skulle vara skäl till vägspärrar föreföll mig inte helt självklart. Men det var troitsa. Eller pingst som (väl?) är den svenska motsvarigheten. Och denna dag ska man absolut gå till kyrkogården. Min rysklärare förklarade för någon vecka sedan att de döda sover på vintern, och därför ska man inte gå till kyrkogården då. Men till påsk eller åtminstone till troitsa ska man gå dit och göra fint på gravarna.

Troitsa betyder treenighet, men som så många andra kristna högtider har även denna förkristna rötter. Den har också någon koppling till björkar, på gatorna traskar folk runt med björkruskor och på kyrgogården är en del gravar dekorerade med björkris. A:s föräldrar förklarade  att innan troitsa ska man inte göra veniki till banjan, dvs björkruskor som man piskar sig med i bastun (en lite hårdare variant är att göra veniki av enris).  Jag tror det var för att björken har för mycket sav tidigare om våren.

Den kanadensiska antropologen Margaret Paxon beskriver troitsa i en nordrysk by. Till kyrkogården tar man förutom blommor och annat att göra fint med, även med sig mat och dryck. Så slår man sig ner vid graven där de nära och kära är begravda, ofta är denna avgränsad med ett staket. Man äter och dricker, skålar för de avlidna och berättar om hur de levande har det. Sen ropar kanske någon på en angränsande grav att kom hit och skåla för min pappa, kom och minns min farmor!

På den kyrkogård som är närmast mig ser jag inte så mycket festande, däremot massor med folk, smyckade gravar och en hel del glada duvor. För även här har döingarna bjudits på frukt, godis och kex.

troitsa

2 reaktion på “Troitsa

Kommentarer inaktiverade.