Titta, stridsvagnar!

blomvagn

Om man lägger blommor på stridsvagnen blir den lite gulligare.

MÃ¥ttet pÃ¥ en bra parad anses  i det här landet vara hur mycket technika den innehÃ¥ller. Technika är samlingsnamnet pÃ¥ stridsvagnar, flygplan och sÃ¥nna grejer.  Därför var det nog mÃ¥nga som tyckte att ”äntligen lite ordning och riktiga parader igen” när man förra Ã¥ret beslutade att efter ett drygt 15-Ã¥rigt uppehÃ¥ll ha med technika i förra Ã¥rets segerdagsparad. Och i Ã¥r fortsatte traditionen, inte bara i Moskva utan pÃ¥ mÃ¥nga hÃ¥ll i landet hölls parader.

SÃ¥ även i S:t Petersburg, där paraden gick av stapeln pÃ¥ Palatstorget kl 10 pÃ¥ Segerdagens förmiddag.  Min kompis A ringde i fredags och berättade att hon inte skulle till datjan trots allt och undrade vad jag hade för planer och om vi skulle se paraden. När jag började säga nÃ¥got om  att jag tänkte se veterantÃ¥get vid 5 sa hon ”Nej, nej, det är nÃ¥got helt annat. Jag vill se technika!” Hon Ã¥ngrade sig nästan när jag sa att den började klockan 10, vilket hon fann orimligt tidigt (hon är mammaledig och brukar gÃ¥ upp ungefär dÃ¥.) Men hon fann sig,  vi skulle ju se stridsvagnar! (A är för övrigt sprÃ¥kvetare och har litteratur och teater som sina största intressen.)

Det är bara speciellt inbjudna som kan fÃ¥ se paraden pÃ¥ Palatstorget. Övriga fÃ¥r trängas och försöka fÃ¥ en glimt frÃ¥n torgets sidor eller där paraden kommer in eller lämnar torget. Och det var otroligt mycket folk, trots den tidiga timmen, som försökte göra just det. Vi gick och gick, mötte avstängda vägar och Ã¥skÃ¥darplatser där det inte gick att se ett dugg. Tillslut hamnade vi vid bron över till Vasilijön där technikan skulle lämna torget. Och efter att vi stÃ¥tt en stund och väntat gick ett sus genom folkmassan – där kom de efterlängtade stridsvagnarna!

För att förbereda sin 1-Ã¥riga son för Segerdagen hade A. gjort honom en presentation (tänk bilderbok fast som powerpoint) om olika former av technika, lärt honom att marchera och stÃ¥ i givakt. Och pÃ¥ paraden pekade hon ut höjdpunkterna och sa med samma röst som om det vore de smÃ¥ gulliga hundarna eller grodorna i hans bilderböcker: ”Titta, stridsvagnar”,  ”De skjuter salut frÃ¥n kanonerna”.

Publicerat i SPB | Märkt

Krut och eld

Just nu pÃ¥gÃ¥r aktionen Georgijevskaja lentotjka för fullt i Ryssland. Det är orange-svarta band som delas ut inför segerdagen pÃ¥ lördag, dÃ¥ Ryssland firar den sovjetiska segern i andra världskriget. Aktionens slogan är ”Jag minns! Jag är stolt!” Och uppenbarligen är det mÃ¥nga som instämmer i detta pÃ¥stÃ¥ende: var och varannan människa man ser bär nu sÃ¥dana här band, man ser dem pÃ¥ bilar, väskor, jackor…

Runt metrostationerna i centrala Petersburg stÃ¥r det ungdommar och delar ut band, över 2 miljoner band har stadsstyret här beställt. (Tydligen är Ã¥rets band i ett nÃ¥got billigare material än tidigare Ã¥rs, det är ju ändÃ¥ kris…) Bakom aktionen stÃ¥r nyhetsbyrÃ¥n RIA Novosti, men ett stort antal offentliga och privata aktörer har anslutit sig.

Aktionen började inför 60-års jubileet av krigsslutet 2005 och verkar ha stadigt stigit i popularitet sedan dess. Själva symbolen är dock betydligt äldre än så. Bandet tillhör ursprungligen St Georgijorden som inrättades av Katarina II redan 1769. (St Georgij är i Sverige mer känd som St Göran, han med draken.) Färgerna ska symbolisera krut och eld. Det var tsarrysslands högsta militära utmärkelse. Efter revolutionen togs den bort, men Sovjetionen behöll det orangesvarta bandet till några medaljer, bland annat orden för segern över Nazityskland.

En del kritiska röster hörs om att aktionen devalverar en fin utmärkelse och att folk inte bär banden med tillräcklig vördnad. Men i stort verkar i alla fall det offentliga Ryssland tävla om att visa aktionen sitt stöd, och med tanke på hur många man ser bära banden är den fascinerande framgångsrik.

GÃ¥ fint

Vid minnesmärken och dylikt här i landet kan man ibland se soldater som genomför vaktavbyten eller kransnedläggningar eller liknande.  De paraderar dÃ¥ mycket lÃ¥ngsamt, välordnat och med extremt höga benlyft (raka ben). Det har aldrig slagit mig att de behöver träna pÃ¥ detta. Förrän i dag, dÃ¥ vi sÃ¥g dem öva pÃ¥ PiskarovkyrkogÃ¥rden. NÃ¥gon officer stod och instruerade ”höger vänster höger vänster”,  soldaterna bar pÃ¥ imaginära flaggor och lÃ¥tsasblommor och hade stora problem med att fÃ¥ till de snitsiga dansartade stegen ner för trappan.

Piskarovkyrkogården är den största kyrkogården med belägringens offer, där är runt en halv miljon människor är begravda (En halv miljon! Ett helt Göteborg!) i massgravar märkta med årtal och hammaren och skäran för civilia eller en stjärna för soldater.  Det är en plats där det är högst opassande att skratta, men soldaternas taffliga paraderande gjorde det svårt att kväva fnissningarna. Förmodligen hinner de få ordning på stegen till segerdagen på lördag då de nog kommer tillbaka med riktiga blommor och fanor.