Hugget i sten

Jag är otroligt och kanske obegripligt fascinerad av monument. Helst ska de vara stora och sovjetiska, som det i Treptower park i Berlin. Jag har en enorm tolerans för gigantism och svulstiga dedikationer. Jag blir lite glad varje gång jag ser 100 m höga Moderlandet som pryder taket på museet för stora fosterländska kriget i Kiev,  och tittar gärna på hjältemodiga partisaner och soldater i bästa soviet-realist stil.

Häromdagen  stötte jag dock på ett sovjetiskt krigsmonument som jag djupt och innerligt ogillade.  Jag skulle faktiskt vilja kalla det vulgärt. Det står någon mil utanför St Petersburg utmed doroga zjizn (livets väg) på vilket förnödenheter kunde fraktas till den belägrade staden. Det är en del av en ensamble med monument från 1960 och -70 tal tillägnade de barn som dog under kriget.

Monumentet som ni kan se nedan är modellerat på den dagbok som den 10-åriga flickan Tanja Savitjeva förde under belägringen. Dagboken består bara av 9 sidor, där hon skrivit in tidpunkten för sina familjemedlemmars död. Själv evakuerades Tanja, men var så försvagad av svälten under belägringen att hon inte överlevde kriget. Dagboken var del av den sovjetiska bevisningen under Nurnbergrättegångarna. Orginalet finns på stadsmuseet i St Petersburg, och är naturligtvis ett fruktansvärt och gripande vittnesmål.

Uppförstorat och hugget i sten däremot, ger det ett helt annat intryck. På dagboksbladen är Tanja bara en tioårig flicka som förlorat allt. Här blir hon, bokstavligen, ett monument. Jag kan inte riktigt sätta ord på vad jag tycker känns så motbjudande, men det  ligger i kontrasten mellan det personliga ödet och det sovjetiskt storslagna. Monumentet omvandlar en familjetragedi till nationellt exempel, uthängt till allmän beskådan, fastslaget och förstorat i jätteformat.

dagblad

En reaktion på “Hugget i sten

Kommentarer inaktiverade.