Skäl att gilla S:t Petersburg, del 2

ljus

Ljuset! S:t Petersburg ligger i samma tidszon som Moskva men borde nog ligga i Helsinfors, resultat är som dubbel sommartid. Bilden är tagen när klockan närmar sig halv nio. Snart börjar de vita nätterna!

Publicerat i SPB | Märkt

Bara vanligt vatten?

Ett av C:s mer berömda uttalanden är: ”Jag vill inte Ã¥ka nÃ¥gonstans där man inte kan dricka kranvattnet.” ÄndÃ¥ har han varit inte mindre än tre gÃ¥nger i St Petersburg. Kranvattnet i St Petersburg kommer frÃ¥n Neva som inte är världens renaste flod och reningsverken är inte heller världens effektivaste, sÃ¥ledes är resultatet relativt odrickbart. Bland annat lär det finnas en liten otrevlig parasit i vattnet som heter Giardia lamblia som kan orsaka diverse magrelaterade problem. LokalinvÃ¥narna ska vara mer eller mindre immuna mot giardia, men det spelar kanske inte sÃ¥ stor roll för folk verkar inte dricka vatten här. Familjen jag bodde ett halvÃ¥r hos sÃ¥g jag aldrig dricka nÃ¥got annat än te (mamman drack en gÃ¥ng ett litet litet glas konjak). M och D dricker förutom stora mängder te (ibland med hallonsylt) nÃ¥gon gÃ¥ng öl eller juice, men vatten? Nix pix. ”Jag har hört att vÃ¥rt vatten inte är sÃ¥ dÃ¥ligt” säger min kompis A med en axelryckning, för hon tänker ju inte dricka det ändÃ¥.

kannaFörutom giardia, som rimligtvis borde försvinna när man kokar vattnet till te, finns det diverse tungmetaller (typ bly, kadmium och kvicksilver) i vattnet. För att slippa tungmetallerna ska man hälla upp och låta vattnet stå en dag eller så. Därför har alla peterburgska hem jag besökt olika system för vattenupphällning. Vårt består av den blå kannan på bilden. I denna häller man upp vatten, låter det stå och använder det sen till att t.ex. koka te på. Jag misstänker att det är M:s mamma som hittat på det här systemet, och att hennes dotter och svärson in spe inte riktigt begriper sig på det. T.ex. tänker jag mig att om man ska låta vattnet stå så är det nog för att tungmetallerna sjunker, varför man bör slå ut bottensatsen och inte hälla den i tepannan.

Jag som inte vill lÃ¥tsas om att jag är lite nojjig över detta tackar snällt ja till te och försöker tänka pÃ¥ min guideboks löfte om att  ”brief exposure to these substances should do you no harm” när jag ser dem fylla pÃ¥ tekannan. När ingen ser pÃ¥ använder jag dock flaskvatten till allt: matlagning, tevatten, tandborstning.  Fast D genomskÃ¥dade mig häromdagen: ”Lagar du mat pÃ¥ det här vattnet?” undrade han och pekade pÃ¥ flaskan. ”Du borde köpa 5-litersdunkar, det är mer ekonomiskt.” Jag mumlade nÃ¥got instämmande eftersom jag tyckte att det verkade lite stöddigt att pÃ¥peka att det inte är värt de fÃ¥ rubel man sparar att släpa pÃ¥ fem liter istället för tvÃ¥. Dessutom skulle D. som god rysk gentleman genast erbjuda sig att göra det Ã¥t mig om jag yppade nÃ¥got om tungt, och jag bär gärna mitt eget vatten.

Ett stort hål i Lenins rock

Lenin har fått ett stort hål i sin rock där han står staty framför Finladnsstationen. Om sprängladdningen som detonerade tidigt om morgonen den 1 april kan man bland annat läsa hos  diVERse eller St Petersburg times. Jag vaknade till liv där jag satt i halvdvala framför pervyj kanals nyheter här på onsdagskvällen när jag fick se hålet i Lenins rock. I går tog jag mig till Finlandsstationen för att beskåda Lenin. Det var på dagen 92 år efter Lenins återkomst från exilen, den händelse som statyn är rest till minne efter. 

lenin1Det kokade av människor, marsjrutkor och bilar runt Finlandsstationen: jag mindes inte att det var så livligt där. På Lenintorget var det dock väldigt stilla, och där man förut kunde se ledaren för världsproletariatet stå och mana till revolution stod en stor trälåda. Vaktad av två poliser som vandrade fram och tillbaka och samspråkade med en man i träningsjacka. De fåtaliga människor som skyndade förbi i den fuktiga kylan verkade inte ägna ett ögonkast åt den övertäckte Lenin.

D. som jag bor hos sammanattade det ganska bra när han skrattade till och sa att det är bÃ¥de ”smechno i grustno”, dvs bÃ¥de roligt och sorgligt. Och det var onekligen nÃ¥got lite skrattretande över Lenin där han stod och pekade pÃ¥ torget ut mot Neva, till synes helt ovetande om det osmickrande hÃ¥l som uppstÃ¥tt i baktill i hans rock. Samtidigt är det ocksÃ¥ sorgligt, inte minst eftersom de spÃ¥r man har efter förrövarna leder till högerextrema grupper. Och i  Rysslands stora problem med högerextremt vÃ¥ld finns det inget lustigt alls. ”Vore det inte för en gÃ¥ngs skulle rimligare att prata om terrorism än huliganism?” frÃ¥gar sig lokaltidningen Nevskoje Vremja. Och man kan tolka det som ett hot, nÃ¥gon kunde smälla av en rejäl bomb mitt i stan, ett stenkast frÃ¥n en stor station. Var blir det nästa gÃ¥ng? Eller sÃ¥ tolkar man det mer bokstavligt som en attack mot historien, minnet och kommunismen.

Statyn är den första av Lenin i Sovjetunionen, och dÃ¥ gissningsvis i världen, och en av de mest kända. Den restes 1926 till minne av det ögonblick dÃ¥ Lenin den 3 april 1917 Ã¥tervände frÃ¥n exilen till just Finlandsstationen. (Numera gÃ¥r det bara lokaltÃ¥g härifrÃ¥n och man kommer inte längre än till Viborg skulle man vilja ta sig till Finland.) I alla tidningsrapporter jag läst pÃ¥pekas det att statyn klarade sig oskadd under kriget och belägringen av Leningrad, men nu i fredstid gick det sämre för den. Statyn stod ursprungligen inne i stationen, men flyttades pÃ¥ 50-talet ut pÃ¥ torget. Positionen där Lenin stÃ¥r och hÃ¥ller i rocken och pekar  har lett till skämtet ”-Var har du köpt den där? -Rocken? Den köpte jag där borta.” Ska man kanske nu tolka Lenins bestämda blick som indignation över att nÃ¥gon sÃ¥lt honom en rock som med ett meterstort hÃ¥l i ryggen?

Bovete och pannkakor

boveteJa, jag hann ju inte mycket mer än slänga ur mig kommentaren om att nu Ã¥terstÃ¥r bara att hitta pannkakor med bovete i innan jag sprang pÃ¥ vad som ser misstänkt mycket ut som bovetemjöl för pannkakor i affären. Kanske dags att framöver ignorera min egen erfarenhet och börja tro pÃ¥ allt som sägs om Ryssland istället. Jag menar, varför skulle svenska kokboksförfattare bara hitta pÃ¥ att det är bovetemjöl i blinier? De mÃ¥ste ju ha fÃ¥tt det nÃ¥gonstans ifrÃ¥n. (Men jag har i alla fall fortfarande aldrig ätit nÃ¥got som hetat ”blin” och varit nÃ¥got annat än en vanlig pannkaka.)

Te och sylt

Det sägs ju att ryssar har sylt i sitt te, men jag har varit skeptisk, aldrig stött pÃ¥ det, och fÃ¥tt svar som ”kanske förr i tiden pÃ¥ landet” när jag frÃ¥gat om det. Nu har jag sett det! D. har blivit sjuk och M:s mamma kom därför med en gigantisk plastburk med hallonsylt som hon köpt pÃ¥ marknaden, det anses tydligen nyttigt. (Antar att det inte är nÃ¥gon som sagt Ã¥t dem att medicin ska smaka eld och sura galoscher). Tekitteln kokade pÃ¥ spisen. ”Vill du ha sylt?” frÃ¥gade de. ”Eh, ja tack” sa jag lite försiktigt.

 

M:s mamma la upp en gigantisk portion sylt åt mig (ca en normalstor burk), betydligt mindre åt sig själv och ställde resten av burken (minst ett halvt kilo) framför D. Så började hon äta sin sylt med sked, som vore det hallonparfait eller något sådant. (Det verkar vara så man huvudsakligen nyttjar sylt i det här landet. Jag kände att jag var på bekant territorium och stärktes i min övertygelse om att man faktiskt inte lägger sylt i teet.) Jag avvaktade och funderade på hur jag skulle klara mig ur de ca 300 g sylt som låg i skålen framför mig.

 

D. hällde upp te, la i en citronskiva och rörde ner en stor sked sylt i sin tekopp! Mina ögon blev stora som tefat ungefär. För att ytterligare vederlägga ”kanske gjorde man det förr i tiden pÃ¥ landet” sÃ¥ kan jag meddela att D. är 25 Ã¥r och har bott hela sitt liv i S:t Petersburg. När jag hämtat mig var jag naturligtvis tvungen att testa: i med citronskiva och stor sked sylt. Det smakade oväntat lite hallon, ungefär inte alls. Det blev inte särskilt sött heller, men smakade däremot ganska mycket citron.  

Nu återstår bara att hitta blinier med bovete i också!

Publicerat i SPB | Märkt