Ivan IV, mikrofoner och marknadseknomi

Jag var pÃ¥ vetenskapsrÃ¥dets seminarium ”Är Ryssland sig likt?” igÃ¥r. Det var öppet för alla intresserade och det var en hel del som hade tagit sig till Piperska muren pÃ¥ Kungsholmen. Inledaren Arne Jarrick, huvudsekreterare i ämnesrÃ¥det för humaniora och samhällsvetenskap, berättade om bakgrunden till seminariet och bedyrade att det inte hade nÃ¥got som helst att göra med forskningsproppens strategiska satsning pÃ¥ Ryssland.

Fyra grånade män och två grånade kvinnor framträdde. Alla välkända och väletablerade i svensk Rysslandsforskning, och så en finländsk gäst. Dagen skulle kunna ses som en exposé i presentationsteknik (eller brist på sådan). Skarpaste övergången kom under slutet av dagen från Markku Kivinens tabellexersis till Per-Arne Bodins powerpointfria sagoberättarstil. Nu har jag sett betydligt värre framträdanden, men vissa av delagarna hade kunnat drillas lite i mikrofonhållningsteknik, powerpointkonstruktion och ljusbildsinteraktion. Presentationsteknik som del av forskarutbildningen kanske?

Störst behållning hade jag nog av Per-Arne Bodins diskussion av några nya ryska litterära verk som anknyter till Ivan IV (mer känd som den förskräcklige). Detta var sist på dagen och jag hade gett upp alla försök att anteckna, men en artikel utifrån hans föredrag finns i tidskriften Tvärsnitt. Hans knöt an till Irina Sandomirskaja som tidigare talat om tendensen att betrakta den ryska historien som ett kretslopp, där saker från det förflutna anses dyka upp igen och igen. Putin som Stalin, Stalin som Ivan IV osv. I frågestunden nämndes Bulgakovs Ivan Vasiljevitj, i vilken nämnde tsar hamnar i 30-talets Moskva och jag måste erkänna att direktheten i satiren tidigare undgått mig.

Det fanns gÃ¥tt om tid för frÃ¥gor frÃ¥n en mycket kunnig publik. Roligast pÃ¥ frÃ¥gestunden var dock en vihÃ¥rig kvinna som stödd pÃ¥ en krycka presenterade sig som dotter till en judinna som var med och revolutionerade 1917. Först efterlyste hon lite mer ideologi i analysen, och efter den tabelltunga föreläsningen om rysk ekonomi kom hon med dagens komentar: ”Marknadsekonomi, är inte det lite ute nu?” Salen fylldes av den sorts lite nervösa skratt som kommer när nÃ¥gon ifrÃ¥gasätter det som inte fÃ¥r ifrÃ¥gasättas.

5 reaktion på “Ivan IV, mikrofoner och marknadseknomi

  1. Det var trevligt att träffas. Här är ett foto från seminariet:

    http://www.ipernity.com/doc/kallekn/4340143

    Det roliga med kommentaren om marknadsekonomi var väl ändÃ¥ att frÃ¥geställaren undrade om inte marknadsekonomin var ett ”experiment” som man redan hade hÃ¥llit pÃ¥ med alldeles för länge. Hon tillade att de närvarande vetenskapsmännen borde försöka hitta pÃ¥ nÃ¥got bättre.

    Inget litet krav, kan man tycka.

    I övrigt håller jag med om att Per-Arne Bodins föredrag var intressantast. Det som inte finns med i Tvärsnitt-artikeln handlade om den galne nationalisten Prochanov som visar sig vara en romanförfattare. Jag håller just nu på med hans roan Gospodin Geksogen, ska återkomma någonstans när jag väl läst den. Under tiden vill jag rekommendera detta:

    http://www.kniivila.net/2007/galna-ryska-nationalister/

  2. Ã…h, det semninariet hade jag tänkt gÃ¥ pÃ¥ – men kunde inte. Per-Arne är en favorit! Har haft honom som handledare i b-uppsats och som lärare i kultur, idé och litteraturhistoria=)

  3. Kalle: Det samma! Fin bild förresten, ofta brukar konferenser och seminarier se rätt deprimerande ut, men här blir man ju riktigt inspirerad.

    Och nÃ¥gon nytta ska man väl ha av forskningen! Jag menar, ett helt nytt ekonomiskt system, uttänkt av gräddan av Sveriges rysslandsforskare, med benägen hjälp av finländska gäster, lÃ¥ter det inte lockande? PÃ¥ tal om experiment…

    Prochanov verkar ju helt skogstokig! Fast det var lite skojigt att han uttryckte en relativistisk sanningssyn, extremister brukar ju kännetecknas av det omvända…

    Sofia: Jag har också haft Per-Arne som lärare i rysk litteraturhistoria. Jag tyckte han var super, man gick alltid upplyft från föreläsningarna och fick för sig att man skulle läsa något märkligt medeltida verk eller så. På seminariet pratade han så inlevelsefullt om “I det heliga Rysslands tjänst” att jag höll på att glömma att jag tyckte den var rätt platt och trist… Annars vet jag inte om du missade så jättemycket egentligen.

  4. Jo fast han sade ju att ”I det heliga Rysslands tjänst” inte fungerar som en roman. Jag tyckte ocksÃ¥ den var mer som en pamflett. Pratade med honom efterÃ¥t, han tyckte att Prochanovs bok var bättre som roman, det är därför jag läser den nu. Men sÃ¥ där jättebra är den inte. Jag Ã¥terkommer när jag är klar.

    • Om vi ska vara petiga sa han väl ganska ordagrant som det stÃ¥r i artikeln ”Romanen tycks vara överdriven bortom vett och sans och pÃ¥ sÃ¥ sätt ocksÃ¥ haverera bÃ¥de som skönlitterärt och samhällskritiskt projekt. Samtidigt är den ganska realistisk.” Dvs han undvek pÃ¥ klassiskt forskarmanér att ge nÃ¥got alltför bestämt omdöme. Men det är inte poängen, jag har förut varit med om att han pratat om böcker och det har framgÃ¥tt att det kanske inte är en sÃ¥ himla bra bok och ändÃ¥ blir man sugen pÃ¥ att läsa den. Vad gäller just Sorokin insÃ¥g jag under hans föredrag hur mycket jag missat, dels för att jag inte är tillräckligt insatt i rysk litteratur, kultur och samhälle men ocksÃ¥ för att jag, dessvärre, är en slarvig läsare. Jag menar, här pÃ¥stÃ¥r jag att Mästaren och Margarita är en av mina favoritböcker och sÃ¥ missar jag en mening som: ”Överhuvudtaget brinner böcker bra. Och manuskript är rena krutet.” Det är ju riktigt skojigt!

      Ska bli intressant att höra mer om Prochanov.

Kommentarer inaktiverade.