Män är soldater

blommorNär jag i mÃ¥ndags Ã¥kte med tyste Sasja in frÃ¥n flygplatsen hörde jag hur det pÃ¥ radion hela tiden upprepades ”s prazdnikom!” (ung. gratulerar med dagen), och undrade om jag hade missat att det var helgdag här ocksÃ¥ (och inte bara i Ryssland). Väl framme i stan verkade dock allt vara öppet som vanligt. PÃ¥ kvällen sÃ¥g jag en högtidlig ceremoni vid den eviga lÃ¥gan i Park Slavy skymta förbi pÃ¥ tv–nyheterna med bl.a. premiärminister JulijaTymosjenko, men min ukrainska är alldeles för dÃ¥lig för att jag skulle uppfatta vad som sades.

Så när jag åt lunch med en bekant i går var jag tvungen att fråga. Och jodå, det är en högtid som är kvar sen sovjettiden då det var Röda arméns dag och gick under namnet Moderlandets försvarare eller något sådant (vilket den nog fortfarande gör). Men till skillnad från Ryssland är det inte längre en ledig dag, det firas dock allmänt som männens dag i analogi med kvinnodagen 8 mars (som i den här delen av världen inte verkar ha tillstymmelse till politiska undertoner). Hon berättade att de hade firat på jobbet igår, alla kvinnorna hade klätt sig i gult (för att symbolisera solen och våren som nalkas) och så hade de beställt upp massor med pannkakor (det är nämligen maslenitsa fastlagsveckan denna veckan). Inför kvinnodagen är det istället männen som ska fixa något festligt åt kvinnorna, förra året hade de beställt en manlig strippa! Håhå, jaja, det kan inte vara lätt att vara feminist i den här delen av världen.

Eftersom steget i min värld är lÃ¥ngt frÃ¥n Röda armén till en allmän männens dag med gula dekorationer och pannkakor, Ã¥kte jag upp till Park Slavy för att kolla in blommorna frÃ¥n gÃ¥rdagens ceremoni. Det var jag inte ensam om, även om parken mist en hel del av sin ”hänga runt och promenera”-potential med minusgraderna. DÃ¥lig sikt var det ocksÃ¥ sÃ¥ sÃ¥ mycket av de östra förorterna kunde man inte se. Dock Dnepr, som inte verkar vara helt tillfrusen.