Landmärken och växelpengar

moderlandetDet känns som jag inte gjort nÃ¥got annat än att gÃ¥ sedan jag kom hit. Mina fötter värker nÃ¥got enormt. Kiev är stort och det är lÃ¥ngt överallt och för att bättra pÃ¥ det hela har jag gÃ¥tt fel och vilse mest hela tiden. Stärkt av de tidigare dagarnas misslyckanden bestämde jag mig sÃ¥ledes för att gÃ¥ till museet för stora fosterländska kriget i förmiddags. NÃ¥gonstans efter Lesja Ukrainka-monumentet började jag undra om det här verkligen var en sÃ¥ bra idé. NÃ¥gra minuter senare insÃ¥g jag att jag inte hade behövt oroa mig. Museet för stora fosterländska kriget toppas av den drygt 100 meter höga statyn ”Moderlandet” (Rodina-Mat’). Riktmärke var ordet.

Upplyft över att det var sÃ¥ lätt att hitta dit traskade jag in pÃ¥ museet. Och möttes i biljettkassan av en sur tant som skällde pÃ¥ mig för att jag inte hade jämna pengar. Det är inte direkt första gÃ¥ngen, och gissningsvis inte heller sista. Det verkar rÃ¥da en helt fantastisk brist pÃ¥ växelpengar bÃ¥de här och i Ryssland. Jag minns min uppgivenhet i St Petersburg när man fick 1000 rubelsedlar ur bankomaten, ett mindre projekt innan man lyckats dela upp den i mindre delar som man kunde använda nÃ¥gonstans. Har ocksÃ¥ stött pÃ¥ en och annan museitant som tvÃ¥ngssÃ¥lt mig nÃ¥gra vykort för att fylla ut mina ”stora” pengar. (Lite senare idag var det förresten en 10 grivnjasedel, ungefär lika mÃ¥nga kronor, som vÃ¥llade problem.) Guideboken försöker fÃ¥ oss utlänningar att förstÃ¥:

there is a chronic shortage of cash in the country, so try to give the correct money whenever you can. Be patient too, if someone seems reluctant to give change, or even asks you for more money (to make an even sum), they’re probably genuinely out of change, rather than trying to cheat you.

Obevandrad som jag är på det här området, förstår jag inte riktigt hur denna brist uppkommit. Nåväl, på museet hade jag 103 grivnja. Inträde kostade 7, fototillstånd ytterligare 12. Tanten löste det hela med att bestämma att jag var student för det inträdet kostade 3 grivnja, och att jag inte fick ta några bilder. (Jag förvisso student men eftersom jag är typ 10 år äldre än studenter normalt är här och bara har konstiga svenska kort hade jag bett om en vuxenbiljett – den diskussion som kan följa är inte värd 4 grivnja.)

Och så var det med den saken. Det gick inte att övertala henne om något fototillstånd inte, och eftersom museet hade ungefär 10 gånger fler vakter än besökare var det inte direkt lönt att försöka smygfota. Så det blir till att återvända en annan dag. Med jämna pengar.

2 reaktion på “Landmärken och växelpengar

  1. Det där med fototillstånd är verkligen exotiskt för oss. I Jakarta kunde man dessutom betala 10% extra som insurasi, dvs. försäkring. Jag fick aldrig förklarat för mig vad det handlade om, än mindre se några försäkringsvillkor.
    Men hur var Museet för det stora fosterländska kriget? Det låter helt absurt, men icke desto mindre högintressant, för mina svenska öron.

    • Försäkring? Det lÃ¥ter ännu mer exotiskt i mina öron. Är de indonesiska museerna farligare än man kan tro?

      Jag tänkte återkomma med en utförligare beskrivning av museet för stora fosterländska kriget efter att jag har fått ha med min kamera in.

Kommentarer inaktiverade.