Life in plastic – it’s fantastic?

Det var med växande fasa som jag för nÃ¥gon vecka sedan läste den lÃ¥nga artikeln om plast i första numret av tidskriften Filter. Ni har kanske sett det, det är svart med en gul badanka pÃ¥ omslaget. (Jo, det kom ut redan i vÃ¥ras men jag är inte sÃ¥ snabb.) Ankan som ser ack sÃ¥ oskyldig ut presenteras som din värsta fiende. Reportaget börjar med en berättelse om en seglare som i Stilla havets subtropiska virvel stöter pÃ¥ vad som bäst kan beskrivas som en flytande soptipp – hundratals kilometer med plastskräp som guppar pÃ¥ havsytan. Man kommer att tänka pÃ¥ det gamla barnprogramet, ”ingeting försvinner, allt finns kvar”. Reportaget forstsätter i samma stil: delar av havet innehÃ¥ller 6 gÃ¥nger mer platfragment än plankton, det är sköldpaddor som formas till timglas när de fastnar i plast och inte minst djur som dör av plastkonsumtion. (När jag hälsade pÃ¥ en kompis i Dehli för nÃ¥gra Ã¥r sedan satt det uppe affischer pÃ¥ hennes studenthem med fina dikter om vilken skada plastpÃ¥sarna gjorde, särskilt för kossorna som Ã¥t dem: ”Say NO to platic bags” var budskapet.) I reportaget varnar forskaren Frederick vom Saal för det som gett stora rubriker här i höst: nappflaskor som avger gifter. Själv är han sÃ¥ skrämd av sina forskningsresultat att han undviker all mat som förvarats i plast.

Jag sköjer ur mina flaskor och lämnar dem snällt i plaståtervinningen, men vad händer sen? Återvinning av plast är klurigt: eftersom plast smälter vid låga temperaturer är det inte möjligt att hetta upp den så mycket att man får bort smuts och andra rester. För att få en ny förpackning av en gammal krävs att man tillsätter ett nytt lager plast. Blir mina flaskor fleece? Kanske en potentiell guldgruva för framtidens arkeologer i så fall. I dag är ju fynd av textilier en raritet, men av sådana är gjorda i plastmaterial lär det väl finnas massor kvar.

Jag är mottaglig för den här sorters texter, och även om jag inte har gÃ¥tt sÃ¥ lÃ¥ngt som till plastbojkott sÃ¥ har jag börjat fundera över plastens plats i mitt liv. Den är förfärande stor. Försök gÃ¥ in i en mataffär och handla middagsmaten utan att fÃ¥ med dig en plastförpackning. Eller ens fÃ¥ med dig mer än nÃ¥gon enstaka ingrediens som inte är förpackad i plast. (Även de grönsaker som säljs i lösvikt förväntas du själv stoppa i en plastpÃ¥se.) Hur skulle man fÃ¥ med sig matlÃ¥dan till jobbet utan en burk i plast? Vad skulle man förvara schampot i? Vad är datorn till stor del gjord av? Bunken jag rör i hop degen i, pennan jag antecknar med, fickorna jag stoppar mina papper i, den illgröna ikea-pläden, strumpbyxorna… plast, plast, plast. Även om man inte är domedagslagd, sÃ¥ blir det en massa plast pÃ¥ en dag.