Moderlandet glömmer inte sina hjältar

Utsikt från soldatens fot

Utsikt från soldatens fot

Berlinresans monumentala höjdpunkt var utan tvekan Sowjetisches Ehrenmal Treptower Park. Gigantiskt räcker inte riktigt till för att beskriva det. Det ligger en bit ut i det gamla Östberlin, man tar S-bahn till Treptow. Väl där får man irra en knapp kilometer i parken innan man stöter på en portal i sten. Inskriptionen, på ryska och tyska, visar att du kommit rätt: ”Era stora hjältedåd är odödliga. Er ära ska leva genom sekler. Moderlandet kommer alltid bevara ert minne.”

Själva monumentet kommer man fram i nittio graders vinkel till. Först stöter man på statyn av moderlandet. Sedan ser man två gigantiska röda marmorgrejer som påminner om stiliserade sovjetiska flaggor med inristade budskap och hammaren och skäran som tycks bilda en port, på var sin sida sitter en skulptur av en knäböjande soldat med sänkt huvud. Marmorn togs från Hitlers Reichskanzlei. Vid marmorn står en grupp och får en guidning, gissningsvis hör de ihop med den turistbuss som stod parkerad vid ingången.

Turistgruppen spanar ut över något som påminner om gigantiskt barockträdgård, uppbyggd kring fem eldstäder som är inramade av lagerkransar i metall och lagerkransmönster i marken. På varje sida om detta står vita block som för tanken till sarkofager med reliefmotiv från kriget och på kanten av varje är gyllene stalincitat inristade. På ryska till vänster från ingångshåller, tyska till höger. (Varje stenblock finns alltså i två uppsättningar.) Jag läser storögd och fascinerad alla Stalins visdomsord men kan inte minnas ett enda.

Centralpunkten i monumentet är kanske något förvånande inte moderlandet utan en gigantisk staty av en soldat med ett barn på armen och ett svärd som slår sönder en svastika. Statyn lär vara inspirerad av berättelser om sovjetiska soldater som räddade tyska barn under slaget om Berlin. Man kan klättra upp för sockeln som soldaten står på och kika in i rummet under, där ligger några enstaka blommor men jag kan inte se den dedikation till den okända soldaten som jag nog hade förväntat mig.

På väg ut stannar vi till vid en informationsskylt som tyvärr bara är på tyska och därför ger mig en ganska översiktlig bild av monumentetes historia. Det går i alla fall att utläsa att monumentet, som invigdes 1949, nyligen renoverats och verkar ha varit ganska förfallet innan dess. Nu är det dock i toppskick. Det förvånar mig en smula att stalincitaten fått vara kvar. Det är alltså rest väldigt snart efter krigsslutet, även om det är några år yngre än det sovjetiska monumentet i Tiergarten som restes redan 1946. Bilder där visar hur det nyresta monumentet tronar över resterna av det stridshärjade Berlin. Det var alltså högre prioritet att bygga monument än att bygga upp staden. Segrarens historia skulle stå inskriven över de besegrade.

När vi går står nästa buss vid ingången, den här gången är det ryska ungdomar som gissningsvis kommit för att betyga de fallna sin respekt. Moderlandet glömmer inte sina hjältar.