Det blir bättre sen

Jag har tillbringat några dagar med att åka runt med mina kollegor i kära gamla Västergötland. Vi åkte dit för att se hur man försöker slå mynt av medeltida tempelriddaren Arn Magnusson, utsedd till årets skaraborgare 2007. Många hann nog tröttna på honom redan under bussresan dit då vi fick se den första filmen, det säkerligen vackra fotot kom inte riktigt till sin rätt på de små monitorerna långt borta och dialogen framträdde plågsamt tydligt.

Det blir bättre sen

Omsider lycklig – det blir bättre sen alltså.

Förutom guider i medeltidsdräkter, upplevelsecentrum uppbyggda av kulisserna frÃ¥n filmen och ”Arnluncher” som alla innehöll potatis (han var ju före sin tid pÃ¥ mÃ¥nga sätt har jag förstÃ¥tt) blev det rätt mÃ¥nga kyrkor. Platserna som man valt ut som besöksmÃ¥l ”I Arns fotspÃ¥r” är i stor utsträckning just kyrkor. Det har väl en ganska enkel förklaring: de medeltida byggnader som finns kvar är just kyrkorna som även om de är tillbyggda och ändrade under Ã¥ren är de samma fysiska platserna. Det ger dock en viss slagsida och jag vet inte om det var just kyrkorna som fängslade Guillous läsare. (Jag som inte orkade igenom första boken har i och för sig svÃ¥rt att förstÃ¥ riktigt vad det var som fängslade nÃ¥gon, fast jag gillar Ã¥ andra sidan medeltida kyrkor.) MÃ¥nga kyrkor betyder ocksÃ¥ mÃ¥nga kyrkogÃ¥rdar, och där kan man hitta gravstenar med upplyftande budskap. Denna stÃ¥r vid ingÃ¥gnen till kyrkan i Husaby.

2 reaktion på “Det blir bättre sen

  1. Man kan väl bÃ¥de tänka sig att den omsider lycklige blev lycklig först när hon (han?) ännu levde, och att det först var i och med döden som lyckan äntligen kom. Att det tog tid att bli lycklig rÃ¥der det däremot inget tvivel om; men, som min handledare skulle sagt, ”what else is new, liksom?”
    De mest minnesvärda (dvs. mest irriterande) replikerna i filmen var – om jag minst rätt – varianter pÃ¥ samma tema:
    – Arn. Arn? Arn! ARN!!! Ahrrrrn… Arn!? Arn?!

  2. Nä sÃ¥ särskilt nytt är det naturligtvis inte, även om gravstenen (han, för övrigt) inte är tillräckligt gammal för att fÃ¥ räknas som ett uttryck av förmoderna värden visar de varianter pÃ¥ temat ”döden befriaren” som man hittar pÃ¥ kyrkogÃ¥rdar ändÃ¥ pÃ¥ en rätt annorlunda världsbild.

    Att man i vad som ska vara den största filmproduktionen i Sveriges historia inte lyckas få upp dialogen på en högre nivå än att man vrider sig i plågor så fort någon öppnar munnen är för övrigt rätt bedrövligt.

Kommentarer inaktiverade.