Manuskript brinner inte

Terminen har börjat på allvar, det är full fart, lätt kaos och ganska många ensamma kvällar i Östergötland. Då har jag äntligen fått sett den ryska tv-dramatiseringen av Mästaren och Margarita. Nästan tre år efter den började sändas i Ryssland. Och när den dramatiska musiken klingar ut efter sista avsnittet vet jag inte riktigt vad jag ska tycka.  Förutom att boken, såklart, är bättre än filmen.

Jag kom för första gången i kontakt med Bulgakovs bok på gymnasiet. Vi var tvugna att läsa den, men det kändes inte som någon större börda. Den blev snabbt en viktig del av den dröm om den ryska litteraturen som var en bidragande orsak till att jag några år senare började läsa ryska. Det romantiska skimret kring Bulgakov blev inte direkt mindre när en av mina lärare i St Petersburg berättade hur hon girigt läste de  olagliga kopior av Mästaren och Margarita som skickades runt i vänkretsen innan den fick ges ut i Sovjetunionen.

En av mina ryska vänner avfärdade serien med argumentet att den försöker ligga sÃ¥ nära boken att det blir dÃ¥lig tv. En intervju med regisören i New York Times bekräftar ambitionen att ligga nära originalet. ”I didn’t write one word of the screenplay from my own ideas,” Mr. Bortko said. ”It is Bulgakov’s text.” ÄndÃ¥ tänker jag flera gÃ¥nger ”nämen, sÃ¥där var det väl ändÃ¥ inte?”. Men det är kanske mitt minne som sviker.

Jag gillar skildringarna av Moskva. Poeten Bezdomyj som av sina prövningar går från rödhårig till gråhårig är visserligen inte vad jag tänkte mig men funkar ändå fint. Woland och hans gäng är inte så dumma heller. Att specialeffekterna inte riktiga matchar hollywoods storproduktioner är det kanske inte mycket lönt gnälla på. Däremot är jag besviken över att det bister i titelrollerna: Margarita är alltför enerverande, Mästaren alltför deprimerande. Någonstans i bakhuvudet gnager dock en vag aning om att det inte riktigt är huvudpersonerna som är behållningen i boken heller. Måhända dags för en omläsning och utvärdering.

2 reaktion på “Manuskript brinner inte

  1. TV-serien är utmärkt.
    Så nära boken man kan komma.
    Man att det skulle vara dåligt har jag svårt att förstå.
    Musiken följer med fint.
    Saknar bara några saker från boken.
    Serien hade gärna fÃ¥tt vara tre-fyra avsnitt till…

    mvh

    EOL

  2. Tja, smaken är ju som bekant olika. ”Utmärkt” är inte ordet jag skulle använda för att beskriva tv-serien, för jag hade nog väntat mig lite mer särskilt av skÃ¥despelarna. Men jag skulle inte vilja kalla den dÃ¥lig heller, men musiken gillade jag inget vidare 🙂 Det var i alla fall kul att äntligen fÃ¥tt sett den och den hade gärna fÃ¥tt vara ett par avsnitt till för min del ocksÃ¥; betydligt trevligare tidsfördriv än det som brukar gÃ¥ pÃ¥ svensk tv en genomsnittlig kväll.

Kommentarer inaktiverade.