Värt att bevara?

Skolspåret i Hjällbo

Skolspåret i Hjällbo

Under mitt besök i Göteborg nyligen fick jag förutom allt det bekanta (och den märkliga känslan av inte bara kunna ta vagnen hem) också uppleva en del av stan som jag under mina 8 år som Göteborgare aldrig besökt: Hjällbo. Byggt som en del av miljonprogrammet 1965 var det en orgie i betong.

Den relativt nyblivna Hjällbobo som var orsaken till mitt besök där, berättade med skräck i rösten att det varit nära att omrÃ¥det K-märkts. ”Tack och lov blev det inte sÃ¥” sa han och berättade hur det varit kompakt motstÃ¥nd och aktivism mot förslaget. När vi satt där pÃ¥ hans balkong och regnet vräkte ned över ett jämngrÃ¥tt Hjällbo var det ändÃ¥ möjligt att föreställa sig hur snyggt det nog sÃ¥g ut pÃ¥ arkitektskissen. Fast reslutatet 43 Ã¥r senare var väl inte lika imponerande.

Min kompis motstÃ¥nd mot en K-märkning grundar sig pÃ¥ en rädsla att det inte ska kunna gÃ¥ att ”göra nÃ¥got Ã¥t” omrÃ¥det. (PÃ¥ Riksantikvaieämbetets hemsida kan man förresten läsa att det egentligen inte finns nÃ¥got som heter k-märkning, det är ett allmänt begrepp för flera olika klassningar.) Fast det beror kanske pÃ¥ vad man menar med att göra nÃ¥got Ã¥t – möjligheterna till uppfräschning lär väl inte försvinna. (Gatan där han bor har förresten redan fÃ¥tt byggnadsvÃ¥rdsbidrag frÃ¥n Länstyrelsen.)Tanken att det finns arkitektoniska världen i miljonprogramsomrÃ¥den är inte ny, t.ex. kan man ta sig en titt pÃ¥ Välkommen till förorten, en sida om miljonprogrammets arkitektur varifrÃ¥n jag lÃ¥nat illustrationen. (Det märks att hemsidan är nästan tio är gammal, och dessutom pÃ¥stÃ¥r den felaktigt att Angered är en egen kommun, men trots det är det värt att kolla in.)

FrÃ¥gan om vad som är värt att bevara är inte helt enkel. Jag minns en av de första gÃ¥nger jag varit i Göteborg pÃ¥ egen hand (när jag var typ 15 eller sÃ¥) och kom hem och pratade om hur fint det var i Haga. ”Pf, i Haga?” sa farfar. För honom var Haga smuts, trängsel och fattigdom. När hans bror och svägerska kunde flytta därifrÃ¥n till en nybyggd lägenhet i Högsbo var det ett stort lyft. Det är hans generations rivningar som vi skakar pÃ¥ huvudet Ã¥t idag.

Om man tänker att det som är värt att bevara är det som säger något om sin tid, så kan jag förstå varför man vill K-märka miljonprogramområden. Uppfattningar av vad som är vackert varierar med både tid och person vilket gör det till ett knepigt kriterium.Men att något är tidstypiskt behöver ju inte betyda att det är en bra idé, och varför bevara något som ingen vill ha?

(För en mer akademisk behandling om motsvarande problematik i Tyskland, som går det under det smidiga namnet denkmalpflegediskussion, kan man kan läsa Cornelius Holtorfs antologikapitel här.)