Vestlandet

På bussen från Oslo till Göteborg slår det mig att det var nästan två år sedan jag sist gjorden den turen. Och även om jag saknar både Oslo och Göteborg är det med begränsad nostalgi jag tänker på bussresan däremellan. Den här gången tar resan lite längre tid, eftersom bussen stannar i Strömstad i stället för Sarpsborg, men landmärkerna kvar, det hela är väldigt bekant, även om bussen tar fem minuter mer på sig från Uddevalla än min förutsägelse.( Jag skyller på alla husvagnar som ockuperade E6.) På det hela taget en trevligare resa än dryga åtta timmars svettorgie på tåget mellan Sandnes och Oslo två dagar tidigare. Den som gillar vita trähus, höga berg och djupa dalar ska åka till Västnorge. Övrigt att rapportera:

  • Det finns mycket vatten och sten pÃ¥ Vestlandet.
  • Jag har sett en huggorm för första gÃ¥ngen.
  • Det gick att betala med svenskt visakort pÃ¥ alla ställen vi försökte (progrés, som Tamara skulle sagt).
  • Ã…rets souvenir är en liten pÃ¥se med stenformad marsipan.
  • Sörlandschips är fortfarande sÃ¥ mycket godare än nÃ¥gon svensk motsvarighet. Den dag de börjar med salt och vinäger ska jag överväga storskalig import.
  • 600 m rakt ner i en fjord är högt.
  • Verkligheten överträffar dikten. Grodyngel heter rumpetroll. PÃ¥ riktigt.