Familjen Turbins hem

Det brukar vara en strid ström av människor som fotograferar sig sittande bredvid Michail Bulgakov där han stÃ¥r staty utanför sitt museum i Kiev. Jag hade dock inget sällskap som kunde föreviga mig vid hans sida. Lägenheten som blivit museum är hans tidigare hem och det var den som stod modell för familjen Turbins hem i Det vita gardet. Boken, och pjäsen som baseras pÃ¥ den, skildrar den vita sidan i Kiev med stor sympati. (Märkligt nog lär det ha varit Stalins favoritpjäs.) Jag utgÃ¥r frÃ¥n att det är nÃ¥gon slags referens till Det vita gardet att de mÃ¥lat hela lägenheten vit. Blomkrukor, böcker, möbler… I princip allt utom fotgrafierna är vitmÃ¥lade. Och pÃ¥ fotografierna kan man se att det inte var sÃ¥ pÃ¥ tiden det begav sig.

Det stÃ¥r visserligen pÃ¥ skylten att man kan gÃ¥ in pÃ¥ museet för 5 grivnja (ca 7 kronor), men de ryska tanterna i luckan släpper inte in en innan de har fÃ¥tt i hop en grupp pÃ¥ tio personer som ska guidas, det kostar 3 grivnja till. Och det är inte värt besväret att försöka säga emot ryska tanter. Den guidade turen har sina poänger, särskilt som det inte finns en enda skylt pÃ¥ museet. Med fönster tonade i olika färger, ett ”hemligt” rum som man mÃ¥ste kliva genom en garderob för att komma till och en avslutande ljusshow i en spegel (som var svÃ¥r att se eftersom resten gruppen stod framför mig) verkar de försöka göra museet till en sinnesupplevelse. Jag hade dock lite svÃ¥rt att uppskatta tantens snabba genomgÃ¥ng av alla familjefotona och vad nÃ¥gon gjorde pÃ¥ nÃ¥got ställe i Det vita gardet och var det var i lägenheten. SÃ¥ i slutändan känns det mest som done that, been there; det fanns dock ingen t-shirt.