Sent i januari

Det är november utanför mitt fönster, fast det är den näst sista dagen i januari. Det är jämngrÃ¥tt, duggregn, marken är mjuk och lerig. Jag kände mest förvÃ¥ning när klockan ringde ”är det verkligen dags att vakna? det är ju beckmörkt ute.” Nu börja det sippra in smÃ¥ mängder av nÃ¥got som ska föreställa dagsljus, men det är nästan sÃ¥ det kändes bättre när det var mörkt.