MÃ¥ndagsbekymmer

Jag släpper ut katten innan lunch. När jag ätit färdigt sitter han inte pÃ¥ trappan, vilket är lite underligt eftersom han brukar vara ute max 20 min Ã¥t gÃ¥ngen. Jag gÃ¥r och handlar, när jag kommer tillbaka är det fortfarande ingen katt. DÃ¥ börjar jag bli orolig. Timmarna som följer springer jag till dörren var femte minut, i min fantasi är katten överkörd, krossad pÃ¥ byggarbetsplatsen, instängd nÃ¥gonstans där jag aldrig kommer hitta honom. Tills han kommer traskande vid halv fyra tiden. Kanske jamar han lite mer än vanligt, men han verkar inte särskilt tagen. Tittar lite oförstÃ¥ende pÃ¥ mig när jag kastar mig över honom. Han har varit ute i knappt fyra timmar. ”Herregud” tänker jag, ”det är tur att man inte har barn.”