Systrar

Jag såg äntligen den ryska filmen systrar igår. Jag köpte dvd:n i S:t Petersburg för över två år sedan. (Jag är usel på att se på film.) Jag har visserligen sett systrar förut, i någon av hörsalarna på humanisten i Göteborg när jag läste ryska där och ämnesgruppen visade film. Men det är flera år sedan, filmen var ganska ny och jag hade aldrig satt min fot i Ryssland. Fast det är ändå samma scener som gör intryck på mig nu: den ständigt närvande melonen, prickskytte på brinnande ljus och bollywoodmusiken (!). Vissa saker blir nog lättare att uppskatta med större kunskaper om Ryssland. Pendeltågens träsitsar och de slitna fasaderna känns bekanta och lite bättre orienterad i rysk populärkultur känner jag nu igen regissören Sergej Bodrov när han dyker upp i filmen.
Systrar
är en hårdkokt, men ändå ganska stillsam film bland det nya Rysslands skurkar och banditer. Huvudpersonen Sveta är 13 år, tränar skytte och vill åka till Tjetjenien som krypskytt. Filmes Ryssland är skitigt och slitet. Jag hade förresten glömt hur snyggt filmad den är.

5 reaktion på “Systrar

  1. Jag såg samma film häromdagen. Visst är den bra, och miljöerna är genuina ryska 90-talsmiljöer. Och framför allt är musiken bra!

    Regissören Sergej Bodrov är kanske mest känd som huvudrollsinnehavare i filmerna Kavkazskij plennik, Brat och Brat-2. Han syns ju också själv i filmen Systrar i en liten biroll, som en snäll gangster, i prickskyttescenen.

    Bodrov och hela hans filmgrupp försvann i ett snöskred i Nordossetien i september 2002 när han höll på att spela in sin andra film med arbetsnamnet Svjaznoj. Deras kroppar har aldrig hittats.

    Här är en webbsida om filmen.

  2. Tja! Sorry om jag svarar pÃ¥ ett sÃ¥ gammalt inlägg. Tänkte bara frÃ¥ga angÃ¥ende ryskan – hur var det tyckte du? PÃ¥ humanisten alltsÃ¥. Rent utbildningsmässigt menar jag. Har sökt in nu till hösten men tycker det är lite konstigt kursupplägg om man vill läsa heltid. Studievägledaren lät positiv men… Ja! Läser engelska nu och i jämförelse verkar det vara väldigt olika upplagda. — С наилучшими пожеланиями! Peter.

  3. Lite oväntat, men det gÃ¥r sÃ¥ bra sÃ¥ 🙂 AlltsÃ¥, det är snart Ã¥tta Ã¥r sedan jag började läsa ryska pÃ¥ humanisten sÃ¥ jag vet inte hur aktuellt det är… Men lÃ¥ter som upplägget är samma fortfarande. Stockholm har liknande, jag tror det är nödvändigt eftersom de har sÃ¥ fÃ¥ studenter. Men hur det var? Mina insatser pÃ¥ humanisten var inte strÃ¥lande. Jag tror inte jag tog en enda poäng den termin jag läste a-kursen, gick om alla kurserna sen vill jag minnas, och lyckades dessutom med konststycket att göra en omtenta pÃ¥ en kurs jag redan klarat eftersom jag missat att kolla resultaten… Jag var livrädd för (den ryska) läraren i muntlig sprÃ¥kfärdighet. Hon verkade ta det som en personlig förolämpning om man uttalade ord fel, fast med tiden kom vi bättre överrens. Lärarna var överlag engagerade och det var en ganska liten, familjär institution vill jag minnas. Men eftersom jag inte ville bli sprÃ¥kvetare utan lära mig ryska sÃ¥ var väl kanske inte kursupplägg och pedagogik idealt frÃ¥n mitt perspektiv. Lärt mig ryska har jag gjort sen, i Ryssland. Men jag hade ändÃ¥ lyckats fÃ¥ en ganska bra grund pÃ¥ humanisten.

  4. Haha, schysst. Det låter ju okej! Minns du hur stor klassen var på ett ungefär? Vore trist om det var alltför få studenter att praktisera språket med. Å andra sidan, kunde varit värre, som att de bara erbjöd kursen på distans. Så har de gjort med alla andra slaviska språk på institutionen nu. Riktigt trist att lära sig språk på distans. Och det där med att det låter som att de tar det som en personlig förolämpning om man säger fel, va kul, jag har också varit med om det! Måste va nåt ryskt? Hehe. Allt gott och tackar så mycket!

  5. Eftersom man sökte till 4 olika 5-poängskurser sÃ¥ var det olika mycket folk pÃ¥ de olika kurserna. Mellan 5-20 typ. Och jo, de ryska tanterna är ju ett speciellt, och bestämt, släkte…

Kommentarer inaktiverade.