Den skiftande historien

Dagens utgåva av St Petersburg times har en intressant artikel vid namn Remaking history in a Kiev Museum. Artikelförfattaren, numera verksam som historieprofessor i USA, återbesöker ett museum i Kiev där han inte varit på 30 år. Han är fascinerad av ändringarna. Allt som hänvisar till Ukrainas historia som en del av Tsarryssland eller Sovjetunionen har tonats ner, det som skulle kunna framställa dessa imperier i positivt ljus saknas helt, och ett stort antal händelser har tolkats om till att handla om ukrainsk nationell själständigheteskamp. Jag är mest fascinerad av hans konversation med en äldre kvinna som vaktar en av salarna:

”The woman took note of my ironical smile and responded that I had a wrong view of history. In my view, history is fixed. This is not the case, she said, because history should follow the lead of current politics. I told her that what she stated fit the postmodernist vision, which says that there is no objective truth but just a construction of history, and that there are only politically correct or politically incorrect views. She responded that she had never heard of postmodernism or political correctness, but she fully supported the idea nonetheless.”

Jag säger som Claude Levi-Strauss (och mÃ¥nga med honom). Ett oändligt antal händelser har hänt i det förflutna, bara ett fÃ¥tal hittar in i historieböckerna (eller till museet). Det är i urvalet det hela ligger. Och urvalet säger nog mer om samtiden än historien, precis som damen ovan indikerar. Vad som skiljer henne frÃ¥n de flesta postmodernister är nog den normativa inställningen, hon säger att det inte bara är utan ocksÃ¥ bör vara sÃ¥, medan akademikerna mer är inne pÃ¥ att försöka ”avslöja” att och hur detta görs.