Vita tänder

Jag har börjat läsa Bengt Jangfelsts Majakovskijbiografi Med livet som insats, där han i beskrivningen av Majakovskijs liv innan han slår igenom noterar att den begynnande poeten hade väldigt dåliga tänder:

”Majakovskij var sÃ¥ fattig att han inte hade rÃ¥d att gÃ¥ till tandläkaren och kontrasten mellan hans ungdom och hans ruttna tänder var iögonenfallande: ’när han pratade eller pratade eller log syntes bara nÃ¥gra bruna, sönderfrätta och sneda spikliknande rotstumpar’, noterade Burljuks fru Marusia.”

Är det därför man så sällan ser Majakovsij le på bild? Kopplingen mellan tandhälsa och välstånd är välkänd. Jag drar mig till minnes att Slavenka Drakulic också gjort en iakttagelse om tänder, när hon besöker USA står de jämna vita tandrader som möter henne där i skarp kontrast till de dåliga tänder hennes vänner hemma i Jugoslaven hade.

För oss som är uppväxta med gratis tandvård, flourtanter och tandställningar är dåliga tänder något som närmst visar på ett moraliskt förfall hos dess bärare. Därför betraktar jag då och då dystert tillståndet i min mun (för att inte nämna de åthutningar jag får av tandhygienister – för till skillnad från Majakovskij har jag faktiskt råd att gå till tandläkaren) och ger mig själv tysta löften att bli ännu flitigare med borste, tandtråd och munsköljning. Gissar att mina tänder ändå relativt sett är vita och jämna och skvallrar om det välstånd jag åtnjuter.