Hundratusen ryska knösusar

DN har idag en helsida om rika ryssar som köper hus i Finland. Det ska vara sjötomt, hög standard och bra bilväg hela vägen fram. Och de är beredda att betala mycket för att fÃ¥ det som de vill. (Jag som aldrig har förstÃ¥tt folk som tycker det är mysigt att spendera sommaren i ruckel utan el och vatten skulle göra samma prioriteringar om jag hade rÃ¥d.) En fullkomlig boom verkar det vara runt sjön Saimen i Karelen, en region som historiskt bollats mellan Sverige och Ryssland, bekväma tre timmars bilväg frÃ¥n St Petersburg. Lokalpolitikern Suna Kymäläinen har dragit igÃ¥ng en rörelse för att stoppa ryssarna. ”Det handlar inte om främlingsfientlighet” säger hon. ”Men jag vill inte att en tredjedel eller hälften av min kommuns stränder snart är i rysk ägo”. Artikeln fÃ¥r mig att tänka pÃ¥ den gamla Hassansketchen där en man (Fredrik Lindstöm) ringer ja till Europa och är orolig för att det ska komma tiotusen tyska bögar om Sverige gÃ¥r med i EU.

På en föreläsning hösten 2004 citerade Thomas Hylland Eriksen en amerikansk kollega (vars namn jag för länge sedan glömt) som menar att i Norden finns ingen direkt rasism, däremot gott om xenofobi. Det spelar förmodlingen ingen större roll om det är negrer eller tyskar, de är främmande och det främmande är obehagligt. Om motståndet inte handlar om främlingsfientlighet, vad är det då man är rädd för? Att priserna ska gå upp? Men då spelar det ju ingen roll om det är ryssar eller finnar som köper. Att det ska byggas för mycket stugor vid sjön? Då får man väl lagstifta om strandskydd istället. Normalt brukar politiker vara mycket nöjda när köpstarka människor (vilket detta är, minst sagt) söker sig till deras områden. Komundirektör Jäppinen ser mycket riktigt positivt på utvecklingen och de lokala butikerna jublar. Trots detta får Kymäläinen snabbt ihop 1500 namn på protestlistan som hon ska lämna till riksdagen. Jag har svårt att se att handlar om något annat än att man vill slippa möta ryssar i skogen.