Vårnostalgi gånger två

I luften virvlar det poppeldun och jag tänker puch, puch, puch och längtar till S:t Petersburg där poppeldammet ligger i drivor på gatorna så här års. Det är överallt, kryper in i bilarnas springor och kan i värsta fall få dem att börja brinna. På wikipedia får jag lära mig att folk inte vill ha popplar i trädgårdarna, att veden inte är eftertraktad och att trädet inte är önskvärt inom skogsbruket. Så jag tycker lite synd om popplarna och förstår att de vill spränga bilar som hämd.

Det är kväll innan Kristi Himmelsfärd. En kväll då jag otaliga gånger suttit i bilen och åkt långa långa mil mot Öland för att tillbringa helgen i en hyrd stuga med släkten. Det var alltid Kristihim eftersom den äldre generationen tyckte det var så vackert med alla orkidéerna. Och orkidéerna var nog nästan alltid där, de intresserade mig inte, men ibland var det så varmt att vi tillbringade en dag på stranden, andra gånger gick man och frös i ylletröja. För mig betydde Öland att man skulle få leka med kusinerna. Motvilligt släpades man med på blomstervandringar, mer villigt tittade vi på gamla borgar och cyklade för att se solnedgången vid raukarna (på hemväg därifrån en kväll blev jag nästan påkörd av min fransklärare; inget lyckligt återseende.) Men det är många år sedan sist nu.