Måndag, måndag

Det började helt ok. Gick upp hyfsat tidigt. Städade, käkade frukost, bakade bröd, kokade bönor. Sen fastnade jag i föreläsningskrivandet, tiden sprang iväg och när jag hastade ut ur lägenheten för att ta mig mot universitetet insåg jag att jag skulle bli 15 min sen till föreläsningen. Lite senare, i backen ner mot konsum, insåg jag att jag inte hade med månadskortet. Bara att vända. Och inse att jag med den extra utflykten blir så sen att jag missar hela första timmen. Så jag åkte aldrig iväg. Pluggade, bestämde mig för att gå och träna. Försökte tänka optimistiskt att jag får i alla fall många timmar att skriva på föreläsningen och plugga grammatik. Men plötsligt är klockan halv nio, och jag förstår inte vart den här dagen tog vägen. Inte bara den här dagen heller. Tiden rinner mellan fingrarna och jag förstår inte vart den tar vägen. Jag känner mig så att säga snuvad på konfekten. Alla dessa dagar, som kommer och går. Varför hinner man aldrig göra något?